gyllene bok med naturlig perfektion

i min jakt på harmoni och estetik grävde jag fram följande bok på biblioteket:
Gyllene snittet- naturens största hemlighet, Scott Olsen, Schibsted förlagen
Matematik i sin vackraste form?

nja, jag undrar jag...

då var det dags att tänka om: så härmed skrotar jag "i betraktarens öga"-idén i sin nuvarande form.

delar av pågående paus

So therefore I say to these 9 days of work: ta ta for now!

nine sharp. tomorrow.

jag behöver bolla fortsatta idéer med någon som inte är jag!
Imorgon.

wingardium leviooosa

Harrys lärare hade varit så stolt över mig; i bästa "Wingardium Leviosa"-stil har jag börjat sväva i min uppgift. Jag kastade mig ut och har börjat arbeta - dvs så att det blir synliga resultat och inte bara tankeklotter, tankemödor och hopknycklade tankevurpor. Inser att det nog måste produceras en hel radda med alternativ så det finns några att välja på. Och så måste bakgrunden begrundas. Photoshop kanske? Tror det! 

del av pågående arbete

Dessa magiska artefakter ska ju vara en produkt av en offentlig process. Imponerande så många idéer det dyker upp på vägen, har aldrig tidigare reflekterat över alla val man faktiskt gör. Särskilt nu när man ska visa upp sin färdiga produkt och dessutom berätta om de labyrinter man navigerat i hur man kom fram till de beslut man tog. 

så ödesmättat

Det är dags att ta ett beslut. Ta steget ut och falla handlöst ut i den härliga ovetskapen av ide´ versus produkt. Vad händer på vägen?

nu kreverar jag snart

the bottom is nådd. Nu simmar jag runt i nattsvart frustration, vilken väg ska jag välja för gestaltningen??? Många idéer har passerats, puréats, mixats och silats. Frysts in och sedan tinats upp och förlängts, förändrats och så kasserats. Men så återkommer de igen. Med ny kryddmix i bagaget och så börjar jag om processen igen. Jag har 3 alternativ på mitt bord som jag väger mellan. En som är ny oplöjd mark (för mig) och nog lite tråkig(?) och oinovativ. Ett alternativ som är förtrollande lockande, men troligen ligger lite för nära min komfortzon. Och slutligen en som är helt ogenomförbar med den tidsramen vi har. Dags att tänka "fusion"?

Idag fick jag kludda på kurs:

kreativt samtal

gårdagens samtal kring LGR11 och bild-ämnet blev en otrolig ögonöppnare för mig. Så stelbent jag lätt blir! Klart man inte skall titta så enögt på vad som sägs utan självklart lika mycket på vad som INTE sägs, för det öppnar upp möjligheter! Å andra sidan är det nog så jag fungerar; först plocka isär, kritisera, analysera, dissikera och smula sönder. SEDAN blir jag konstruktiv. Ut och simma i det svarta, möt demonerna och vänd sedan blicken mot "ljuset". Kanske måste jag i framtiden (läs i lärarrollen) bli mycket snabbare i min analysfas och raskt hasta vidare till aktionsfasen.
Flera frågeställningar lever nu kvar i min hjärna. Bland annat hur göra för :
  att skapa ett kreativt rum.