flödesschema och spruckna sömmar - Σ

 

Gruppen samlas och arkiven gås igenom. Flödesschemat ger oväntat mycket munväder från min sida. Det överväldigar mig att där fanns så mycket att prata om kring denna papperslapp. Behold and beware: Processen är stark ?!?!? Handledningen med lilla gruppen är bra. När fördämningen har öppnats så flödar det fritt, det forsar fram tankar kring form och formalitet, rätt och fel och vad som händer. Med all stimuli som kittlar från de andras processer så börjar det jäsa.

Sammanfattar veckan med hjälp av befintlig text och kompositionsförändring:

När gråsparvens förvridna nacke slog en lov i bokhyllan
så börjar det jäsa.
Tunnelseendet slår in och det är min skyldighet att dansa.
Barksprickor!

Nu börjar arbetet med att utforska
1. flöden
2. "att växa ur sin kostym"
 

i sökandet efter arkivet

när jag försöker finna en struktur för ett inre arkiv så börjar jag i foldrar- , mappar- , boxar-tänket och då kommer detta ut.

men det känns inte rätt. Inte ens den anarkistiska black-boxen med titthål. Måste blir mer schematisk...

Summa summarum: en oförklarlig hög med böcker.

 

Efter gårdagens gestaltningsintro gick jag ut från HDK och funderade på mittpunkt Vasa och hur det relaterar till mitt inre arkiv. Med P3 dokumentär som extern katalysator lyssnade jag inåt och kittlade mitt minne av brinnande spårvagnspår. Hur regnet föll, hur jag frös och hur blåljusen förvandlade trädkronorna till absurda kroppar som dansade en obehaglig dödsdans.

 

Tankarna vandrade vidare till alla fjädrar jag funnit, hur de på något sätt symboliserar frihet, storslagen flykt, höst och fallna drömmar. Vad gör fjädern med mig? Funderar vidare på vad för fjäderkonst det finns att tillgå, och hamnar i Chris Maynards skuggboxar. Skuggor. Fjädrar. Indianer. Avtryck. Duvans avtryck i mitt fönster. Gråsparvens förvridna nacke.  Återkommer till traumatiska händelser som drabbar andra men inte ändrade mig. Så egoistiskt. Vad ändrade då mig?

Text.

Text som drabbar. Text som griper tag. Därför slog jag en lov i bokhyllan och plockade små favoriter. Tittade en stund på boksamlingen. Förstummad. Varför denna konstellation? Varför valde hjärtat dem? Berättelser som levandegör. Texter som känns oövervinneliga men slutligen öppnar sig och blir ett med mig. Berättelser som synliggör delar av mig. Som ger andras åsikt syre. Då förstår jag. Då blir det ny riktning.    

 

 

Uppenbarligen var det det bombastiska, det storslagna som grep tag i mig. Dramatiken i texten.

 

"Ty han som på sitt samvete

bär fyra hundra mord,

och han, vars dystra hårdhet är

kring land och rike spord,

är hovets främste kavaljer

och skönheten behagsjukt ler

och trånande på hjälten ser

vid hans galanta ord"

                                 Claverhouse, G. Fröding

 

 

Tillika griper dramatiken tag i mig även idag och ändrar min riktning.

 

"mörka moln på himmelen syns skymta utanför

ja, denna politik som förs den söndrar och förstör

och det är min plikt -min skyldighet- att detta ändra på

jag tänker inte stå här och se på"

                                Stefan Andersson, ur Teaterkungen och låten "Revolution"

 

Yttre dramatik lämnas ofta därhän.

exploderat i explorering

tittar ner på det jag samlat ihop, mina tankeanteckningar och in i det inre arkivet.

För att skapa fritt flöde skapas först STAU. Skognissel och solkatter på bussen. Löv; på träden på marken i håret. Fjäder med loppor. Den skrattande sprattelgubben, hur gjordes han? Tigerdräkten går igen, dekonstruerad. Väntan. Mission: utforska genom linsen. Med näsan. Med örat. Och återigen mer fjädrar. Mitt i det fanns väntan, mitt i detta finns paniken.
Tunnelseendet slår in och jag ser träd. Bark. Rötter. Barksprickor. 

tillflätad och beskodd



holy boots

Älskade kängor. De är en token på hur förnuftet kan besegra köttet och mammon. När beslutet att besegra nikotinets tvingande piska togs så ställdes siktet in på drömskorna. De köptes som belöning efter ett halvt år som rökfri. Dessutom kängor som inte hade kunnat bäras i förra yrket, skor som flirtar med min estetiska sida, som markerar min nutid, min framtid och tar avstamp i min dåtid. Skor som jag burit hela mitt nya liv.
Med och utan blixt, i och utan naturligt ljus, på pidestal, i gräset. Nära inpå, uppifrån, underifrån, slängda, uppställda, bakifrån, med fötter i och i rörelse.Ibland händer det att en uppgift förefaller övermäktig, ja, i alla fall när man snurrat bort sig i inställningarna på kameran och inte hittar tillbaka... Det valda fotot är taget i naturligt motljus, med blyfönster som fond. Något förlängd slutartid gav ljuset lov att ta plats och (kalla mig gärna jävig men) skorna förefaller mig nästintill sakrala. En liten beskäring hade ju inte suttit fel.

kvällsflätan

Rutiner. För att skapa nattro har flocken för vana att hjälpa varandra inför natten.

Här fick flickorna tålmodigt underkasta sig olika ljussättningar, olika placeringar. Om och om tog vi foton med olika slutartider. Men suddigheten och det otillräckliga ljuset var problematiskt.  Detta foto är taget med indirekt ljus underifrån, kort slutartid och lite större bländare.
 

Warning by JJ

Jag stannar enligt föreskrift upp och pausar. Pausar på trottoaren och blir därmed betutad av fyrhjuling. I långsamt mak går jag fram och tillbaka, fram och tillbaka.

 

För att slippa följa deras tempo vänder jag blicken bort, upp, ner, åt sidan. Väljer mindre motstånd och går längs staketen. Då dyker Jenny Joseph (1961) upp:

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people's gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the Children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.



Purple is my name

 

with a bang!

Idag var det åter dags, konstaterar att man är tillbaka till för en sista avslutande termin.
Sen börjar allvaret igen. Back to business.