pusselbit

gårdagens gruppmöte renderade i ett gigantiskt tomt ark á la´ pusselbit som skulle fyllas med personlig reflektion kring gränser. Fyllas, så man gör det privat, eget, inmutat. För imorgon skall det göras övertramp. Av andra. På MIN pusselbit. Det skall bli roligt!!! När jag idag har rivit och limmat och lite panikartat försökt att kreera flygfärdiga kvinnor så funderade jag om man kanske skulle lackat ytan på pusselbiten så det blir svårare att få övertrampen att fastna... Ha, det bor nog en liten sadist därinne i alla fall. Med horn i pannan som kan tänka sig att busa lite.

gränsänglar

Tankar efter handledningen: Undrar just om man är för gammal för att vara undersökande gruppmedlem? Att vara obekväm, alternativt rak,  spela djävulens advokat eller föra igenom sina idéer... Det känns som om denna uppgift på sätt och vis landar fel i min odlingslåda då grupparbete inte är en ny upplevelse. Vare sig de är goda, kontraproduktiva, nyförälskade, välsmorda, trevande, destruktiva... Been there, done that. Försöker hitta bäring i samarbetet, i "tillsammans-biten". Kanske är jag fasligt gammeldags och fyrkantig...