Nu så kan skolorna få riktig(?) konst så eleverna kan frottera sig med rätt sorts finkultur , bara för skolan att ansöka om ett eget exemplar, pappa staten har bestämt! (här kan du läsa artikeln om det.)
Åter till projektet: Så kort tid kvar att nå delslut. Jag har legat i ubåtsläge och fokuserat på genomförandet. Nu är det dags att snabbt inta helikopterläge. Se helheten, lite von oben. Rensa, sålla, gör om, gör rätt. Och så ladda för en sista slutspurt i ubåtsläge. Funderar över allt jobb som inte syns, allt som görs i det fördolda, alla de beslut som genererar en insats, ett/två/tre tankeutbrott och ofta också flertals timmars arbete men som ändå utmynnar i intet i "slutversionen". "Va bidde det då då?" fladdrar förbi i medvetandet -"Det bidde en vante..." eller ja, nästan ingenting. För nu gnager känslan om att jag gjort för många varv i skolästen, och jag antar att den mentala saxen MÅSTE fram igen.
Samtidigt börjar tankarna skena iväg. Till "Bilden som reflektionsyta"(ur Bild och samhälle Aspers, Fuehrer, Sverrisson) och så undrar jag när nästa nationella utvärdering av grundskolan kommer göras, kommer något ha ändrats sedan NU03( se Skolverket). Hjälp!Det fladdrar i orkanstyrka. Vad innebär detta för mig? Kommunikation. Filmen som reflektionsyta... vad vill jag förmedla kontra hur tas det emot? Hur kommer NI att uppfatta filmen? Det känns läskigt, men samtidigt är det ingenting gentemot tankarna kring lärarskapet: Vad vill jag förmedla kontra vad förmedlar jag? Hur kommer de uppfatta andemeningen? Kommer kommunikationen falla väl ut? Kommer de att uppleva och förstå relevansen, vikten och digniteten? Och vem är jag att tro att jag kan göra det? Och så undrar jag var processen är i kursplanen för bild i Lgr11. Finner den ej. Fast den faller kanske under metodikansats och då ska den inte in. Eller?
Klaustrofobi välkommen, återgå till ubåtsläge Det är dags att gå in i garderoben.
Åter till projektet: Så kort tid kvar att nå delslut. Jag har legat i ubåtsläge och fokuserat på genomförandet. Nu är det dags att snabbt inta helikopterläge. Se helheten, lite von oben. Rensa, sålla, gör om, gör rätt. Och så ladda för en sista slutspurt i ubåtsläge. Funderar över allt jobb som inte syns, allt som görs i det fördolda, alla de beslut som genererar en insats, ett/två/tre tankeutbrott och ofta också flertals timmars arbete men som ändå utmynnar i intet i "slutversionen". "Va bidde det då då?" fladdrar förbi i medvetandet -"Det bidde en vante..." eller ja, nästan ingenting. För nu gnager känslan om att jag gjort för många varv i skolästen, och jag antar att den mentala saxen MÅSTE fram igen.
Samtidigt börjar tankarna skena iväg. Till "Bilden som reflektionsyta"(ur Bild och samhälle Aspers, Fuehrer, Sverrisson) och så undrar jag när nästa nationella utvärdering av grundskolan kommer göras, kommer något ha ändrats sedan NU03( se Skolverket). Hjälp!Det fladdrar i orkanstyrka. Vad innebär detta för mig? Kommunikation. Filmen som reflektionsyta... vad vill jag förmedla kontra hur tas det emot? Hur kommer NI att uppfatta filmen? Det känns läskigt, men samtidigt är det ingenting gentemot tankarna kring lärarskapet: Vad vill jag förmedla kontra vad förmedlar jag? Hur kommer de uppfatta andemeningen? Kommer kommunikationen falla väl ut? Kommer de att uppleva och förstå relevansen, vikten och digniteten? Och vem är jag att tro att jag kan göra det? Och så undrar jag var processen är i kursplanen för bild i Lgr11. Finner den ej. Fast den faller kanske under metodikansats och då ska den inte in. Eller?
Klaustrofobi välkommen, återgå till ubåtsläge Det är dags att gå in i garderoben.
 |
| das Boot |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar