Känner att jag börjar bli arg på ingentingandet. Det är så det känns, man kommer ingenstans, vilket står i stark kontrast till att man gör massvis men det känns som om ingenting händer. För uppenbarligen blir jag just så fasligt arg när växeln hoppar ur och slirar. Motorn dör. Tvärnit. Fullstop! Betongvägg. Frustration. Irritation. ARRGHTSGHGHGH!!! Vart skall detta ta vägen? I kursplanen står det att detta är målet
5. Mål
Utifrån en vidgad kunskapssyn och ett vidgat språkbegrepp kommer studierna inom inriktningen att belysa hur estetiska läroprocesser utvecklas med hjälp av olika bildmässiga uttryck och visuella gestaltningar.
Tiden som källa till konflikt. Där har jag varit och harvat tankemässigt. Hur tiden inte vill räcka till i skolvärlden. Hur tiden inte vill räcka till privat. Hur tiden flyger fram ibland, hur den springer ifrån en. Som barn var tiden oändlig. Sommarloven tog aldrig slut, horisonten var längre bort än månen! Idag springer jag som ett jagat djur och städar bort julen, påsken, gör i ordning uteplatsen för sommarens grillfester och slår in julklappar och planerar julmiddagen samtidigt! Hur hände det? När blev tiden ett skenande tåg?!
Samtidigt gör jag mer saker idag än någonsin tidigare, fast kanske inte så många självvalda aktiviteter, utan fler måsten. Jag är organiserad, effektiv och ordentlig. Duktig flicka. Förr var jag mer spontan, impulsiv och "fort&fel". Det var mycket roligare att vara då. Fast mycket bättre att vara nu. Konflikten i självbilden av då och nu. Hur konventionell är man inte? Jag som trodde jag var radikal och nytänkande... fast det vill jag inte vara längre. Men öppen och nyfiken och klok. Som dessa 11-åringar:
Tänk om det faktiskt är så att jag nästa vecka argat av mig och kan börja på att bli konstruktiv? Ja! Det har ju uppenbarligen hänt förr!!!
N.N
SvaraRadera