Förbjuden att illustrera, inte producera på det viset mer. Det går ju inte?! Jag landade på jorden igen och illustrerade i alla fall. I flytande tusch.Fy på mig! Det var ju förbjudet.
 |
| Framtidstrio 2 & 3 |
Därför funderar jag mer på tanken kring kedjan och hur de är sammanlänkade. Kedjestygn som är sammanflätade i varandra. Ett fel gör att allt förstörs. Är det så det är? Om ens barn gör fel, då upplöses hela familjeträdet? Om en lärare gör fel förstörs hela skolgången? Nästan alla traditionella kvinnliga handarbeten är av sådan delikat natur; virkning, stickning, broderier. Bakandet likaså, en ingrediens felmätt och brödet riskerar att bli dödbakat. Så jag funderar vidare på att brodera mina ledord till min avkomma. Föra hantverk och visdom vidare så att säga. Broderar kedjestygn med ståltråd i papper. Det gick inte alls. Hastar vidare till tampar. Knoparnas konst. Det är också en länk till förr. Ett manligt hantverk som lärdes nedåt i generationerna. Kedjor. Tampar. Konnotationen blir genast fjättrande. Är det det jag gör med min avkomma? Sätter på dem fängsel som de sedan skall försöka bryta sig ur resten av livet?
 |
| slagna: knutna apnävar. |
Prövar även att göra med ståltråd, men det förlorar definitivt sin charm.
Allt verkar landa i det förmanande, förmyndande. Överskuggande. Tanken finns där hela tiden: Formande, vad är det för form jag pressar ner dem i? Det går i rundgång: goda intentioner - tradition - frihet - valfrihet - skuggor - fängsel - inre hot -styrkor -svagheter ...
Med tanke på hur vi kastar våra skuggor & på den ekonomiska situation i Europa så hittade jag följande inspirationskälla
N.N
SvaraRadera