vad: En animation om att växa ur sin kostym, eller snarare att villigt ändras och utvecklas.
hur: Massvis med handgjorda teckningar och en skanner. Gimp som mjukvara och MovieMaker för att kreera animationen.
varför: Jag behövde utforska milen (the milage), eller historien i skon, resan varje sko representerar i olika faser i en livscykel.
Starten gick i synen av barksprickor. Tanken fortsatte till utveckling och hur vi växer och utvecklas och ibland bara byter kostym. I kombination med visionen om "the holy boots" så fortsatte jag med en flödesexploration av det inre arkivet där varje skos/kostyms representation analyserades och där jag sökte efter triggers, eller symboler för de olika faserna och förändringarna. Under projektet höll jag mig till ett arbetssätt, hur urbota långtråkigt det än blev att repetetivt upprepa samma arbetsmoment om och om igen. Det var ett sätt att djupdyka, våga stanna kvar i en process, även om den kändes stel och oinspirerande till slut. I det repetetiva så föddes utrymme för fritt tankeflöde. Med facit i hand är jag stolt över att jag förblev i ubåtsläge och slutförde arbetet. Inför nästa projekt tror jag att det behövs mer helikopterläge för att se mitt framtida landskap och lärarkostymen. Vad innebär den? Hur skall den formas så den passar?
Idag gjordes redovisningen av projektet so far, eller ja, slutredovisningen för denna delkurs.
Opponenterna hade flera bra synpunkter, bland annat att det känns lite hemligt i bloggen. Inser att det nog stämmer, då våra handledningstillfällen i grupp varit väldigt öppenspråkiga så finns det kompletterande materialet nog att hämta i de mötestillfällena. Vilket ju gör bloggen exkluderande, då inte alla går i samma grupp. Tar den pucken med mig till nästa projekt. Fick även inpass om dörrarnas stängning och öppning, vad finns där på andra sidan? Inkludering/exkludering. Lärarkostymen, personlig men inte privat. Jobbansökningar, en öppen handling, kanske att begära ut för att se vad skriver vi? Vad hugger de på?
Ja så "va´ bidde de´ då då?" ... det bidde ganska många nya spår att gå vidare med.
hur: Massvis med handgjorda teckningar och en skanner. Gimp som mjukvara och MovieMaker för att kreera animationen.
varför: Jag behövde utforska milen (the milage), eller historien i skon, resan varje sko representerar i olika faser i en livscykel.
Starten gick i synen av barksprickor. Tanken fortsatte till utveckling och hur vi växer och utvecklas och ibland bara byter kostym. I kombination med visionen om "the holy boots" så fortsatte jag med en flödesexploration av det inre arkivet där varje skos/kostyms representation analyserades och där jag sökte efter triggers, eller symboler för de olika faserna och förändringarna. Under projektet höll jag mig till ett arbetssätt, hur urbota långtråkigt det än blev att repetetivt upprepa samma arbetsmoment om och om igen. Det var ett sätt att djupdyka, våga stanna kvar i en process, även om den kändes stel och oinspirerande till slut. I det repetetiva så föddes utrymme för fritt tankeflöde. Med facit i hand är jag stolt över att jag förblev i ubåtsläge och slutförde arbetet. Inför nästa projekt tror jag att det behövs mer helikopterläge för att se mitt framtida landskap och lärarkostymen. Vad innebär den? Hur skall den formas så den passar?
MILAGE 5.0 Life in progress
Idag gjordes redovisningen av projektet so far, eller ja, slutredovisningen för denna delkurs.
Opponenterna hade flera bra synpunkter, bland annat att det känns lite hemligt i bloggen. Inser att det nog stämmer, då våra handledningstillfällen i grupp varit väldigt öppenspråkiga så finns det kompletterande materialet nog att hämta i de mötestillfällena. Vilket ju gör bloggen exkluderande, då inte alla går i samma grupp. Tar den pucken med mig till nästa projekt. Fick även inpass om dörrarnas stängning och öppning, vad finns där på andra sidan? Inkludering/exkludering. Lärarkostymen, personlig men inte privat. Jobbansökningar, en öppen handling, kanske att begära ut för att se vad skriver vi? Vad hugger de på?
Ja så "va´ bidde de´ då då?" ... det bidde ganska många nya spår att gå vidare med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar