medier, analoga och digitala

I veckan så var jag på en fackligt organiserad temakväll om några de möjligheter att använda sociala medier i samarbetet  och kunskapandet med eleverna. Bifogar länk till den bandade föreläsningen. Förutom den charmigt entusiastiska föreläsaren själv, Jacob Möllstam (blogg "killfröken") så var där även Stiftelsen för internetinfrastruktur. Tog några turer runt hemsidan och där hittar man definitivt gott om tips för hur, vad, varför kring internet, unga, skola m.m.

Tilltalande och inspirerande kan verka enkelt, då vissa illustrationer bara finner en väg till ens hjärta.

Nidhi Chanani

möjligheternas fredag

"Jag vet" kontra "Jag vet inte"
Dagen inleddes med transparens, navelskåderi, socialisering. Som åhörare fick man höra "jag vet" och "jag vet inte" och då tog följande Foucault-inspirerade funderingar plats:
          I den utbildningssituation som vi befinner oss i så kan ett självsäkert "jag vet" symbolisera kunskap, och därmed makt. För i de akademiska och teoretiska världarna krävs en legitimitet, där kunskap och säkerheten i ett "jag vet" är en självklarhet. Vad händer då när denna maktfaktor istället väljer att säga "jag vet inte"... hamnar makten i dålig dager då? Kan en lärare erkänna att den inte vet, får en institution erkänna att de inte vet? Är det negativt att erkänna ett kunskapsgap, en lucka? Att blotta halsen?
          Ja, i viss mån och under vissa förutsättningar. Men ett självsäkert "jag vet" skulle också kunna symbolisera en stagnation, och en maktfullkomlighet av att inte vilja lära mer. Och i det ljuset blir ett "jag vet inte" en strävan att lära, ta reda på mer, en fras som skulle kunna symbolisera utveckling, och progression.

framtida bedömningsprojekt?
gårdagens diskussioner kring att bedöma gav följande inspirationstanke inför framtiden:
Tänk om alla nyutexaminerade bildlärare från BVK skulle genomföra samma 5 lektioner (oberoende av stadie ) för att sedan enskilt bedöma elevernas arbete, dvs process och resultat.
Därefter skulle vi bedöma varandras elevers arbeten (enskilt) och slutligen jämföra varandras bedömnigar och föra en gemensam diskussion kring dessa bedömningar. På så vis kan en samstämmighet växa fram mellan oss framtida ämneslärarkollegor och dessutom öka vår trygghet i vår yrkesroll. Intressant ur både BVK:s och Pedagogens (IDPP:s) perspektiv?

dagens inspiration

Pushwagner DADADATA hittades här

delar av sammanfattningen - interaktiv gestaltning

Många är gångerna när jag känt mig skeptisk inför ett nytt projekt, för det är så min natur initialt brukar förhålla sig. ”Ett grupparbete på temat Gränser […] för att se nytt, upptäcka annat och ta vara på misstag”.

[...]

Under denna gestaltning satte jag upp en egen utmaning som jag har försökt hålla mig till; att ta ett steg tillbaka i diskussionerna för att begränsa det utrymme jag så lätt intar. Att sätta upp en kommunikativ gräns långt snävare än den jag vanligtvis är van vid. Det var med stor möda jag lyckades hålla mig i schack, något så när. Anledning till denna egna gräns var att jag ville se hur mycket mina tankebanor skiljer sig från mina kurskamraters. Att jag ville lyssna mer aktivt innan jag uttrycker mina åsikter. Att försöka vara mer re-aktiv än aktiv. Det var otroligt svårt att hålla tand för tunga många gånger, men vinsten ligger i att jag nu tror mig veta att vi är en relativt konform skara. Liknande värderingar, liknande tankebanor, liknande förhållningssätt. Med olika uttryckssätt och erfarenheter. Med samma mål; att på något sätt få arbeta med en (del av en) dröm.       

[...] Visst motstånd, och i viss mån även konflikter, kan vara bra för kreativitet och utveckling, men personligen tror jag att konflikter oftare tenderar att bli kontraproduktiva.

Inför redovisningstillfällena frågade jag mig varför och när det blev så fult med en slutprodukt. För visst är det väl fortfarande något fint i att kunna slutföra ett projekt med stolthet?  Diskussionerna kring våra redovisningar och gestaltningar har gjort att jag nu slutligen tror mig förstå vad som är skillnaden på gestaltning och så kallad slutprodukt. Då det är en process vi framlever så är det sammanfattningen av den processen som skall gestaltas.  Undersökningar, utforskningar, utkast och allsköns biprodukter skapar vi på vägen. Gestaltningen är en symbolik av processresultatet, en sorts visuell sammanfattning av var vi är just där och då i processen. Men då det är en process behöver den inte vara slut och därför är gestaltningen inte heller nödvändigtvis en slutprodukt. Och med den insikten i bagaget inser jag att vi självklart ska vara stolta över det arbete vi gör, den utveckling vi genomlever och självklart också ska slutföra tanken/tankarna fullt ut i vårt gestaltande.

Jag tar också med mig insikten att man måste lägga mer tid i att beakta hur gestaltningen kommer att mottas, för den bitvis starka reaktion som vår gestaltning väckte var oväntad.  

gruppering, formation redovsining

gruppen har arbetat på, och det har nog tagit emot en del att göra de övertramp vi kom överens om. Kanske det faktum att vi från början kom fram till att vi skulle göra övertramp var det som omöjliggjorde faktiska övertramp.Vi visste ju om att de skulle komma...
Idag gjordes en gemensam övning utanför pusslet, för att få oss att släppa tyglarna lite.
Så vackert kladd och övertramp kan vara; jag hittade en storstad i den övningen!!!

detaljstudier från dagens gruppövning

pusselbit

gårdagens gruppmöte renderade i ett gigantiskt tomt ark á la´ pusselbit som skulle fyllas med personlig reflektion kring gränser. Fyllas, så man gör det privat, eget, inmutat. För imorgon skall det göras övertramp. Av andra. På MIN pusselbit. Det skall bli roligt!!! När jag idag har rivit och limmat och lite panikartat försökt att kreera flygfärdiga kvinnor så funderade jag om man kanske skulle lackat ytan på pusselbiten så det blir svårare att få övertrampen att fastna... Ha, det bor nog en liten sadist därinne i alla fall. Med horn i pannan som kan tänka sig att busa lite.

gränsänglar

Tankar efter handledningen: Undrar just om man är för gammal för att vara undersökande gruppmedlem? Att vara obekväm, alternativt rak,  spela djävulens advokat eller föra igenom sina idéer... Det känns som om denna uppgift på sätt och vis landar fel i min odlingslåda då grupparbete inte är en ny upplevelse. Vare sig de är goda, kontraproduktiva, nyförälskade, välsmorda, trevande, destruktiva... Been there, done that. Försöker hitta bäring i samarbetet, i "tillsammans-biten". Kanske är jag fasligt gammeldags och fyrkantig... 

alfa, beta, gränsa...

under dagens irrfärder, under schack, spelregler och gränsernas flagg, började funderingarna gå kring de budord vi bygger vårt samhälle på och drar våra gränser med... och så tänktes det lite därutöver med. Här ett utkast från dagens irrfärd.

dagens tankelek

interaktiv gestaltning

då var man tillbaka efter juluppehållet och slutet på höstterminen är härmed rivstartad! Den närmaste tiden skall vi interagera, kommunicera, samarbeta och samproducera en gestaltning kring begreppet "gränser".

Berlinmuren är ju en väldigt tydlig sådan gräns. I gruppen (3) diskuterade vi mycket kring vår mindmap: regler, lagar, moral, stängsel, avskilt, politik, känslomässiga, "innuti", tydliga, klara, mjuka lätthanterliga, myter, media, Nordkorea... Vi landade första diskussionen i konsensus, vi utgår från
1. sociala normer
2. sociala gränser grupper/kulturer
3. bra & dåligt.
med "schack" och livets spelregler som ram.