konfliktgestaltning 1.0

I den gestaltning skall vi ta vårt avstamp i vår serie så jag väljer att hugga undertiteln på min serie, för den har legat och gnagt i mitt sinne sen den sattes dit. Med andra ord, den är inte optimal. Underrubriken var: "Teori och praktik i konflikt". Rimligtvis finns där en exaktare titel, en titel som är mer rättvisande. Problematiken jag ständigt kretsar kring är ju varken född i de olika didaktiska teorierna eller de olika teoretiska arbetsmetoderna. Problematiken är heller inte född i verklighetens klassrum. Roten till det onda verkar  vara TIDEN. Här ligger konflikten. Sprängkraften. Det är tiden som är på kollisionskurs med teorierna som trycks ut ur universiteten, det är tiden som är på kollisionskurs med skolans av nöd ickeflexibla tidsplanering, läraroptimering och resursplanering. I den myllan gror tanken på en enrutasserie med två tåg på kollisionskurs. Det tar 5 minuter att skissa och dubbla tiden att färdigställa.

Parallellt med detta ligger en stilla önskan och gror. En önskan att utforska den digitala bildbearbetningen. Så jag börjar snoka runt lite och fastnar fullständigt i en Adobe-fantasi, som faller på eget pengagrepp. Så med en fingervisning från kurskamrat (tack!) och med instruktioner på tuben så spenderar jag ändlösa timmar i uppstartsfasen som ny Gimp-användande. (En ritplatta och en större skärm känns nästan som ett måste för att komma vidare.) Återigen upptäcker jag tiden som en riskfaktor. Den blir en för liten del i en alltför tilltagen ambition av att lära sig behärska något bättre.

Nedan presenterar jag TIME - COLLISION.
Jag utgick från min handritade ruta (linjeteckning), scannade in den, delade den i lager, och lekte med de mest basala funktionerna i gimp. Där finns mycket utvecklingspotential...men...voila'!!!

TIME - COLLISION

Vidare har jag rotat ännu mer bland mina minnens barndomsfrukostar och hamnar då osökt bland Arabias serviser : Paratiisi, Anemone, Valencia, deras årstallrikar. "med tryggheten i handen"

kittlande dofter

Oundvikligt måste man exponera, utvärdera och omvärdera eller cementera sina åsikter när man genomgår lärarutbildningen. En utveckling och expandering som kräver tillbakablickar, både till den egna skolgången och även till den egna barndomen.

Kati Immonens akvarelller ur serien "Bilder ur familjealbumet" kittlar fram dofterna från mina barndomsminnen.

 Bilder ur familjalbumet 3

teori mot praktik, betraktelse genom serie

food for thought

Hittade lite intressant läsning väl värd att klura på:
http://www.kulturdelen.com/2012/02/27/konstens-framtid/

mönstermönster

Ibland springer man på en guldgruva. Som idag:
"20th Century Pattern Design- textile & Wallpaper Pioneers" av Lesley Jackson (utgiven av Mitchell Beazley)
Milda matilda vad vackra mönster som producerats det senaste decenniumet. Ta till exempel: Lars och Gunilla Johanssons tyg Looping från 1959!     Ohlala!!!

medier, analoga och digitala

I veckan så var jag på en fackligt organiserad temakväll om några de möjligheter att använda sociala medier i samarbetet  och kunskapandet med eleverna. Bifogar länk till den bandade föreläsningen. Förutom den charmigt entusiastiska föreläsaren själv, Jacob Möllstam (blogg "killfröken") så var där även Stiftelsen för internetinfrastruktur. Tog några turer runt hemsidan och där hittar man definitivt gott om tips för hur, vad, varför kring internet, unga, skola m.m.

Tilltalande och inspirerande kan verka enkelt, då vissa illustrationer bara finner en väg till ens hjärta.

Nidhi Chanani

möjligheternas fredag

"Jag vet" kontra "Jag vet inte"
Dagen inleddes med transparens, navelskåderi, socialisering. Som åhörare fick man höra "jag vet" och "jag vet inte" och då tog följande Foucault-inspirerade funderingar plats:
          I den utbildningssituation som vi befinner oss i så kan ett självsäkert "jag vet" symbolisera kunskap, och därmed makt. För i de akademiska och teoretiska världarna krävs en legitimitet, där kunskap och säkerheten i ett "jag vet" är en självklarhet. Vad händer då när denna maktfaktor istället väljer att säga "jag vet inte"... hamnar makten i dålig dager då? Kan en lärare erkänna att den inte vet, får en institution erkänna att de inte vet? Är det negativt att erkänna ett kunskapsgap, en lucka? Att blotta halsen?
          Ja, i viss mån och under vissa förutsättningar. Men ett självsäkert "jag vet" skulle också kunna symbolisera en stagnation, och en maktfullkomlighet av att inte vilja lära mer. Och i det ljuset blir ett "jag vet inte" en strävan att lära, ta reda på mer, en fras som skulle kunna symbolisera utveckling, och progression.

framtida bedömningsprojekt?
gårdagens diskussioner kring att bedöma gav följande inspirationstanke inför framtiden:
Tänk om alla nyutexaminerade bildlärare från BVK skulle genomföra samma 5 lektioner (oberoende av stadie ) för att sedan enskilt bedöma elevernas arbete, dvs process och resultat.
Därefter skulle vi bedöma varandras elevers arbeten (enskilt) och slutligen jämföra varandras bedömnigar och föra en gemensam diskussion kring dessa bedömningar. På så vis kan en samstämmighet växa fram mellan oss framtida ämneslärarkollegor och dessutom öka vår trygghet i vår yrkesroll. Intressant ur både BVK:s och Pedagogens (IDPP:s) perspektiv?

dagens inspiration

Pushwagner DADADATA hittades här