konfliktgestaltning 7.0: statussammanfattning as is

Vad:        En grund att stå på.

Hur:        Frigolit, fogskum, akryl, plastlera, papper.

Varför:   Det handlar om att bygga en grund (genomsyrad av erfarenhet) och att förse med verktyg (rustad för framtid). Gestaltningen handlar om balansgången mellan att grunda eller tvångsforma, som ett ständigt pågående projekt baserat på de bästa intentioner.

I processens början jagades jag av tidsfaktorn och hur ambitionerna vida överstiger verkligheten. Via serien nosas det på digital bildredigering och bildhantering, därifrån vidare till en kort stopmotion-exkursion.  Ofrivilligt flyttas fokus från tidsaspekten till föräldraskapets motstridiga uppgift. Och där börjar jag göra akvareller, massvis med illustrativa akvareller. För att få mer tryck i färgen byter jag till flytande tusch. När jag är mitt i det illustrerande hantverket händer mycket i min tankeprocess. Men uttrycket fastnar. Försöker kort brodera med ståltråd men det känns inte starkt & kraftfullt nog, utan övergår istället till att slå knopar och slår dem slutligen frustrerat i bordet, i golvet, i väggen. Hantverk som lärs ut från man till man, kvinna till kvinna, vuxen till barn. Erfarenheter och teorier.  Det delikat sköra mot det fjättrande. Här fastnar jag och under handledning blir det klart att konflikten jag utforskar är just grunden jag försöker bygga åt mina barn. Grunden mina föräldrar byggde åt mig. Grunden. Jag bygger med frigolit, fogskum, akryl, plastlera. Använder färg och papper. Inser att ambitionerna fortfarande överstiger verkligheten och undrar stilla om detta är ett luftslott?    

Det jag inledningsvis bestämde mig för skulle vara ett rent teoretiskt projekt visade sig vara ett utforskande av eget ”empiriskt insamlat” och upplevt material. Mina konstnärliga referenser blev nog därför mestadels tillbakablickar, nostalgiska och lättlästa. De samtida referenserna är däremot mer laddade, lite mer sammansatta i sin karaktär, precis som mina tankebanor är nu. Det blir uppenbart att jag gillar tydlighet och klarhet. To state the obvious (eller övertydlighet) = jag.  Troligtvis är det därför som illustrationer känns som de stryker mig medhårs, att de är min ”comfort zone”.  För egen del har jag mycket kvar att lära om att vara i ett gestaltande arbete och vill framför allt öva på att få in denna del av mig, d.v.s. tydligheten i mitt gestaltande. Däremot blir det erfarenheten av hur stort motstånd och stark oviljan kan vara mot att lämna det trygga som jag hoppas kunna ta med mig in i lärarrollen när det är dags att hjälpa framtida elever att själva våga lämna det trygga och få dem att lita på sina kreativa processer.

konfliktgestaltning 6.0: Plastic fantastic & kollektivets minne

Det är det kulturella och sociala sammanhang man lever i som fostrar och konstruerar individen och kollektivet. Men  istället för att titta på det kollektiva minnet (Halbwachs, Säljö mfl) och det stora perspektivet så har jag begränsat sammanhanget för konflikter, sociala sammanhang, förhoppningar och farhågor till kollektivet familjen. Genom att försöka bygga en grund till illbattingarna så har inte bara goda intentioner och framtidens förhoppningar en plats att bo, utan illbattingarna har en källa att gå till där släktens samlade erfarenheter finns att finna om så önskas.

Inser plötsligt att detta har varit en återkommande fråga för mig de senast åren. Kollektivt minne, kollektivt trauma, familjekonflikter; likartade ämnen tangerade även min C-uppsats om Toni Morrisons Beloved förra våren.

Processen, nulägesrapport: Det verkar bli en dröm i "plastic fantastic" !!! Efter ett intensivt forskande kring 2komponentplast & epoxi så laddar jag kanonen med frigolit, byggskum, akryl & plastlera.

pågående arbete

Att göra en grund att stå på. Men slås plötsligt av tanken: vad ska den grunden stå på? 


***

Inspirerande konstnär: Barbara Lindell, ett smakprov:

soulbird I

konfliktgestaltning 5.5: konflikthanteringen är grunden

Vilken handledning! Ibland händer det: himlen öppnar sig och där står sanningen.
Så med anledning av denna syn gör jag härmed en processnotering till själv:
ibland det känns som om man slår knut på sig själv, som om det var murbyggande och förmanande som var huvudämnet. Pyttsan heller! Från och med nu ska det negativa bort, koncentrationen vänds istället mot konfliktlösning. Dessa veckor har snurrat kring just detta: att intentionen som förälder är att bygga en god grund för avkomman att leva sitt liv på!
Upp och hoppa, murarloppa!!! Nu ska garaget inventeras.

På loppis hittades en bok från 1984 av Helga Henschen, den visar att kampen inte är ny! Tankar kring hållbar utveckling och jämställdhet var i ropet även då!

ur boken Uppviglingar av Helga Henschen

konfliktgestaltning 5.0: bryderier & rundgång

Förbjuden att illustrera, inte producera på det viset mer. Det går ju inte?! Jag landade på jorden igen och illustrerade i alla fall. I flytande tusch.Fy på mig! Det var ju förbjudet.

Framtidstrio 2 & 3

Därför funderar jag  mer på tanken kring kedjan och hur de är sammanlänkade. Kedjestygn som är sammanflätade i varandra. Ett fel gör att allt förstörs. Är det så det är? Om ens barn gör fel, då upplöses hela familjeträdet? Om en lärare gör fel förstörs hela skolgången? Nästan alla traditionella kvinnliga handarbeten är av sådan delikat natur; virkning, stickning, broderier. Bakandet likaså, en ingrediens felmätt och brödet riskerar att bli dödbakat. Så jag funderar vidare på att brodera mina ledord till min avkomma. Föra hantverk och visdom vidare så att säga. Broderar kedjestygn med ståltråd i papper. Det gick inte alls. Hastar vidare till tampar. Knoparnas konst. Det är också en länk till förr. Ett manligt hantverk som lärdes nedåt i generationerna. Kedjor. Tampar. Konnotationen blir genast fjättrande. Är det det jag gör med min avkomma? Sätter på dem fängsel som de sedan skall försöka bryta sig ur resten av livet?

slagna: knutna apnävar.

Prövar även att göra med ståltråd, men det förlorar definitivt sin charm.

Allt verkar landa i det förmanande, förmyndande. Överskuggande. Tanken finns där hela tiden: Formande, vad är det för form jag pressar ner dem i? Det går i rundgång: goda intentioner - tradition - frihet - valfrihet - skuggor - fängsel - inre hot -styrkor -svagheter ...

Med tanke på hur vi kastar våra skuggor & på den ekonomiska situation i Europa så hittade jag följande inspirationskälla

Krzysztof Wodiczko

konfliktgestaltning 4.0: Bönos

en vecka av ingenting

en vecka av frid
Slut.
För dem fortsätter den, konflikten.
Det är makthavarnas fel. Betalar du skatt?
Verkligheten är här. Med morgonkaffet.

konfliktgestaltning 3.0: sipprande

Stirrar mig blind på en tavla av Harri Juhvets som hänger på väggen. Den tangerar många funderingar som just nu ligger och jäser. Förr, innan jag ingick i det syster-och brödraskap som det innebär att vara förälder så var jag den andra delen, barnaskaran. Barnet som blivit älskat med och format utifrån de bästa intentioner. Eleven som aldrig upphör att förväntas göra, uppföra, prestera, vara, känna.  (Mot)villigt infärgad av mödernets ambitioner och önskningar, formad av tiden, skolan och omgivningen och av fädernets tidstypiska vardagsfrånvaro. Det är en tillhörighet jag fortfarande står kvar i.

Så tillkom tillhörigheten i föräldraskapet. Konflikterande tankar stiger genast upp till ytan därför att min inneboende rebell nästan försvann ut med den försteföddas fostervatten. Så skulle det ju inte bli, jag skulle ju stå för frihet, öppenhet och valfrihet. Är det okompatibla komponenter, rollerna & ambitionerna?  Nej självklart inte, men det är en lurig balansgång och frågan är vad är det för infärgning jag genomför? Var sipprar jag igenom och hur färgar det av sig på mina barn. Rinner jag över för mycket på dem? Släpper jag taget för ofta? Håller jag för hårt? Målar jag fan på väggen? Vad är det som gör oss till vad vi är? Arv. Miljö. Grupptillhörighet. Slump. Egenskaper. Egenheter. IQ. EQ.  På gott och ont, vad sipprade över då och hur sipprar det idag? Hur kommer jag färga in mina framtida adepter och elever?

Så jag väljer att måla kring konflikterna i föräldraskapet, i ansvarsskapet. Jag valde att måla i akvarell, för att använda en för mig outforskad teknik. Käner att akvarellerna blev för mjuka, effekten för liten, motiven för välordnade. Behöver mer tryck! Som i tusch och akryl. Håller ändå envist kvar i akvarell ytterligare en stund. Det blir en serie om 3 i akvarell:

Framtidstankar, framtidsplanering & middagsplanering. I akvarell.

Går sedan över till flytande tusch och mindre format, försöker nå större effekt. Försöker vara mer "ofin" och mer ocensurerad så som efterfrågades på handledningen men det är svårt att släppa sargen. Här kommer en serie om 3 i flytande tusch.

sipprar västvindar

Känner att det är här mitt konfliktutforskande ligger. I det medvetna och omedvetna sipprandet. Så jag gör en med mer cohonas i, fast kvinnliga. Även denna gjord i flytande tusch.

Östrogen.

 

konfliktgestaltning 2.0: ilskans tidevarv

Känner ett behov av att rensa. Rensa bort onödigheter, gammal balast, göra plats för luft och förändring. Men det går ju inte, jag har diverse dörrstoppar runt mig. Både egna och andras... Marita skrev "Konflikt leder ofta till någon sorts förändring...förändring skapar i sin tur konflikter??"  
Känner att jag börjar bli arg på ingentingandet. Det är så det känns, man kommer ingenstans, vilket står i stark kontrast till att man gör massvis men det känns som om ingenting händer. För uppenbarligen blir jag just så fasligt arg när växeln hoppar ur och slirar. Motorn dör. Tvärnit. Fullstop! Betongvägg. Frustration. Irritation. ARRGHTSGHGHGH!!! Vart skall detta ta vägen? I kursplanen står det att detta är målet 
5.  Mål 
Utifrån en vidgad kunskapssyn och ett vidgat språkbegrepp kommer studierna inom inriktningen att belysa hur estetiska läroprocesser utvecklas med hjälp av olika bildmässiga uttryck och visuella gestaltningar.


Tiden som källa till konflikt. Där har jag varit och harvat tankemässigt. Hur tiden inte vill räcka till i skolvärlden. Hur tiden inte vill räcka till privat. Hur tiden flyger fram ibland, hur den springer ifrån en. Som barn var tiden oändlig. Sommarloven tog aldrig slut, horisonten var längre bort än månen! Idag springer jag som ett jagat djur och städar bort julen, påsken, gör i ordning uteplatsen för sommarens grillfester och slår in julklappar och planerar julmiddagen samtidigt! Hur hände det? När blev tiden ett skenande tåg?! 
Samtidigt gör jag mer saker idag än någonsin tidigare, fast kanske inte så många självvalda aktiviteter, utan fler måsten. Jag är organiserad, effektiv och ordentlig. Duktig flicka. Förr var jag mer spontan, impulsiv och "fort&fel".  Det var mycket roligare att vara då. Fast mycket bättre att vara nu. Konflikten i självbilden av då och nu. Hur konventionell är man inte? Jag som trodde jag var radikal och nytänkande... fast det vill jag inte vara längre. Men öppen och nyfiken och klok. Som dessa 11-åringar:

   


Tänk om det faktiskt är så att jag nästa vecka argat av mig och kan börja på att bli konstruktiv? Ja! Det har ju uppenbarligen hänt förr!!! 

bäst före

handledningen var konstruktiv, produktivitetsfrämjande och ögonöppnande. Nyfikenheten matades med små munsbitar av vad som eventuellt komma skall från gruppen! Sen gick jag hem och kunde bara inte låta bli att tänka mer på det jag INTE skulle tänka på. Tänk vad härligt pubertalt; om någon ber en släppa en tanke, så biter den sig fast som en vagel i ögat. Därför skred jag till verket, med hjälp av penna, papper, scanner, Irfanview, Gimp, MovieMaker och ljudfil från Multimediabyrån.Utan fältstudier och empiriskt insamlade fakta, utforskades känslan kring bästföre-datumet.

 
Så! Nu kan jag släppa taget och gå vidare.

konfliktgestaltning 1.0

I den gestaltning skall vi ta vårt avstamp i vår serie så jag väljer att hugga undertiteln på min serie, för den har legat och gnagt i mitt sinne sen den sattes dit. Med andra ord, den är inte optimal. Underrubriken var: "Teori och praktik i konflikt". Rimligtvis finns där en exaktare titel, en titel som är mer rättvisande. Problematiken jag ständigt kretsar kring är ju varken född i de olika didaktiska teorierna eller de olika teoretiska arbetsmetoderna. Problematiken är heller inte född i verklighetens klassrum. Roten till det onda verkar  vara TIDEN. Här ligger konflikten. Sprängkraften. Det är tiden som är på kollisionskurs med teorierna som trycks ut ur universiteten, det är tiden som är på kollisionskurs med skolans av nöd ickeflexibla tidsplanering, läraroptimering och resursplanering. I den myllan gror tanken på en enrutasserie med två tåg på kollisionskurs. Det tar 5 minuter att skissa och dubbla tiden att färdigställa.

Parallellt med detta ligger en stilla önskan och gror. En önskan att utforska den digitala bildbearbetningen. Så jag börjar snoka runt lite och fastnar fullständigt i en Adobe-fantasi, som faller på eget pengagrepp. Så med en fingervisning från kurskamrat (tack!) och med instruktioner på tuben så spenderar jag ändlösa timmar i uppstartsfasen som ny Gimp-användande. (En ritplatta och en större skärm känns nästan som ett måste för att komma vidare.) Återigen upptäcker jag tiden som en riskfaktor. Den blir en för liten del i en alltför tilltagen ambition av att lära sig behärska något bättre.

Nedan presenterar jag TIME - COLLISION.
Jag utgick från min handritade ruta (linjeteckning), scannade in den, delade den i lager, och lekte med de mest basala funktionerna i gimp. Där finns mycket utvecklingspotential...men...voila'!!!

TIME - COLLISION

Vidare har jag rotat ännu mer bland mina minnens barndomsfrukostar och hamnar då osökt bland Arabias serviser : Paratiisi, Anemone, Valencia, deras årstallrikar. "med tryggheten i handen"

kittlande dofter

Oundvikligt måste man exponera, utvärdera och omvärdera eller cementera sina åsikter när man genomgår lärarutbildningen. En utveckling och expandering som kräver tillbakablickar, både till den egna skolgången och även till den egna barndomen.

Kati Immonens akvarelller ur serien "Bilder ur familjealbumet" kittlar fram dofterna från mina barndomsminnen.

 Bilder ur familjalbumet 3

teori mot praktik, betraktelse genom serie

food for thought

Hittade lite intressant läsning väl värd att klura på:
http://www.kulturdelen.com/2012/02/27/konstens-framtid/

mönstermönster

Ibland springer man på en guldgruva. Som idag:
"20th Century Pattern Design- textile & Wallpaper Pioneers" av Lesley Jackson (utgiven av Mitchell Beazley)
Milda matilda vad vackra mönster som producerats det senaste decenniumet. Ta till exempel: Lars och Gunilla Johanssons tyg Looping från 1959!     Ohlala!!!

medier, analoga och digitala

I veckan så var jag på en fackligt organiserad temakväll om några de möjligheter att använda sociala medier i samarbetet  och kunskapandet med eleverna. Bifogar länk till den bandade föreläsningen. Förutom den charmigt entusiastiska föreläsaren själv, Jacob Möllstam (blogg "killfröken") så var där även Stiftelsen för internetinfrastruktur. Tog några turer runt hemsidan och där hittar man definitivt gott om tips för hur, vad, varför kring internet, unga, skola m.m.

Tilltalande och inspirerande kan verka enkelt, då vissa illustrationer bara finner en väg till ens hjärta.

Nidhi Chanani

möjligheternas fredag

"Jag vet" kontra "Jag vet inte"
Dagen inleddes med transparens, navelskåderi, socialisering. Som åhörare fick man höra "jag vet" och "jag vet inte" och då tog följande Foucault-inspirerade funderingar plats:
          I den utbildningssituation som vi befinner oss i så kan ett självsäkert "jag vet" symbolisera kunskap, och därmed makt. För i de akademiska och teoretiska världarna krävs en legitimitet, där kunskap och säkerheten i ett "jag vet" är en självklarhet. Vad händer då när denna maktfaktor istället väljer att säga "jag vet inte"... hamnar makten i dålig dager då? Kan en lärare erkänna att den inte vet, får en institution erkänna att de inte vet? Är det negativt att erkänna ett kunskapsgap, en lucka? Att blotta halsen?
          Ja, i viss mån och under vissa förutsättningar. Men ett självsäkert "jag vet" skulle också kunna symbolisera en stagnation, och en maktfullkomlighet av att inte vilja lära mer. Och i det ljuset blir ett "jag vet inte" en strävan att lära, ta reda på mer, en fras som skulle kunna symbolisera utveckling, och progression.

framtida bedömningsprojekt?
gårdagens diskussioner kring att bedöma gav följande inspirationstanke inför framtiden:
Tänk om alla nyutexaminerade bildlärare från BVK skulle genomföra samma 5 lektioner (oberoende av stadie ) för att sedan enskilt bedöma elevernas arbete, dvs process och resultat.
Därefter skulle vi bedöma varandras elevers arbeten (enskilt) och slutligen jämföra varandras bedömnigar och föra en gemensam diskussion kring dessa bedömningar. På så vis kan en samstämmighet växa fram mellan oss framtida ämneslärarkollegor och dessutom öka vår trygghet i vår yrkesroll. Intressant ur både BVK:s och Pedagogens (IDPP:s) perspektiv?

dagens inspiration

Pushwagner DADADATA hittades här

delar av sammanfattningen - interaktiv gestaltning

Många är gångerna när jag känt mig skeptisk inför ett nytt projekt, för det är så min natur initialt brukar förhålla sig. ”Ett grupparbete på temat Gränser […] för att se nytt, upptäcka annat och ta vara på misstag”.

[...]

Under denna gestaltning satte jag upp en egen utmaning som jag har försökt hålla mig till; att ta ett steg tillbaka i diskussionerna för att begränsa det utrymme jag så lätt intar. Att sätta upp en kommunikativ gräns långt snävare än den jag vanligtvis är van vid. Det var med stor möda jag lyckades hålla mig i schack, något så när. Anledning till denna egna gräns var att jag ville se hur mycket mina tankebanor skiljer sig från mina kurskamraters. Att jag ville lyssna mer aktivt innan jag uttrycker mina åsikter. Att försöka vara mer re-aktiv än aktiv. Det var otroligt svårt att hålla tand för tunga många gånger, men vinsten ligger i att jag nu tror mig veta att vi är en relativt konform skara. Liknande värderingar, liknande tankebanor, liknande förhållningssätt. Med olika uttryckssätt och erfarenheter. Med samma mål; att på något sätt få arbeta med en (del av en) dröm.       

[...] Visst motstånd, och i viss mån även konflikter, kan vara bra för kreativitet och utveckling, men personligen tror jag att konflikter oftare tenderar att bli kontraproduktiva.

Inför redovisningstillfällena frågade jag mig varför och när det blev så fult med en slutprodukt. För visst är det väl fortfarande något fint i att kunna slutföra ett projekt med stolthet?  Diskussionerna kring våra redovisningar och gestaltningar har gjort att jag nu slutligen tror mig förstå vad som är skillnaden på gestaltning och så kallad slutprodukt. Då det är en process vi framlever så är det sammanfattningen av den processen som skall gestaltas.  Undersökningar, utforskningar, utkast och allsköns biprodukter skapar vi på vägen. Gestaltningen är en symbolik av processresultatet, en sorts visuell sammanfattning av var vi är just där och då i processen. Men då det är en process behöver den inte vara slut och därför är gestaltningen inte heller nödvändigtvis en slutprodukt. Och med den insikten i bagaget inser jag att vi självklart ska vara stolta över det arbete vi gör, den utveckling vi genomlever och självklart också ska slutföra tanken/tankarna fullt ut i vårt gestaltande.

Jag tar också med mig insikten att man måste lägga mer tid i att beakta hur gestaltningen kommer att mottas, för den bitvis starka reaktion som vår gestaltning väckte var oväntad.  

gruppering, formation redovsining

gruppen har arbetat på, och det har nog tagit emot en del att göra de övertramp vi kom överens om. Kanske det faktum att vi från början kom fram till att vi skulle göra övertramp var det som omöjliggjorde faktiska övertramp.Vi visste ju om att de skulle komma...
Idag gjordes en gemensam övning utanför pusslet, för att få oss att släppa tyglarna lite.
Så vackert kladd och övertramp kan vara; jag hittade en storstad i den övningen!!!

detaljstudier från dagens gruppövning

pusselbit

gårdagens gruppmöte renderade i ett gigantiskt tomt ark á la´ pusselbit som skulle fyllas med personlig reflektion kring gränser. Fyllas, så man gör det privat, eget, inmutat. För imorgon skall det göras övertramp. Av andra. På MIN pusselbit. Det skall bli roligt!!! När jag idag har rivit och limmat och lite panikartat försökt att kreera flygfärdiga kvinnor så funderade jag om man kanske skulle lackat ytan på pusselbiten så det blir svårare att få övertrampen att fastna... Ha, det bor nog en liten sadist därinne i alla fall. Med horn i pannan som kan tänka sig att busa lite.

gränsänglar

Tankar efter handledningen: Undrar just om man är för gammal för att vara undersökande gruppmedlem? Att vara obekväm, alternativt rak,  spela djävulens advokat eller föra igenom sina idéer... Det känns som om denna uppgift på sätt och vis landar fel i min odlingslåda då grupparbete inte är en ny upplevelse. Vare sig de är goda, kontraproduktiva, nyförälskade, välsmorda, trevande, destruktiva... Been there, done that. Försöker hitta bäring i samarbetet, i "tillsammans-biten". Kanske är jag fasligt gammeldags och fyrkantig... 

alfa, beta, gränsa...

under dagens irrfärder, under schack, spelregler och gränsernas flagg, började funderingarna gå kring de budord vi bygger vårt samhälle på och drar våra gränser med... och så tänktes det lite därutöver med. Här ett utkast från dagens irrfärd.

dagens tankelek

interaktiv gestaltning

då var man tillbaka efter juluppehållet och slutet på höstterminen är härmed rivstartad! Den närmaste tiden skall vi interagera, kommunicera, samarbeta och samproducera en gestaltning kring begreppet "gränser".

Berlinmuren är ju en väldigt tydlig sådan gräns. I gruppen (3) diskuterade vi mycket kring vår mindmap: regler, lagar, moral, stängsel, avskilt, politik, känslomässiga, "innuti", tydliga, klara, mjuka lätthanterliga, myter, media, Nordkorea... Vi landade första diskussionen i konsensus, vi utgår från
1. sociala normer
2. sociala gränser grupper/kulturer
3. bra & dåligt.
med "schack" och livets spelregler som ram.