växa del 9,5: discofeeling, del 2

Locket lades inte på. Det blev fri lek i min sandlåda. Allt började när jag sökte efter ljud till animeringen. Ett gammalt örhänge från förr sparades men användes ej. Förrän nu, kunde inte låta den ligga, den behövdes ventileras. Alltså rumstrerade jag runt lite i animeringen och så blev det så där.

 

växa del 9: discofeeling

Så händer det att det att det flödar över, feelingen. Inspirationen blir oåterhållen, ofin och osmakligt högljudd. Det blir mycket av allt. Det rationella jag skriker: DÄMPA DIG!!!

Blommiga bootsen deklarerar tyst att det locket inte skall läggas på denna gryta och tillägger bestämt att det är DISKODAGS:

 

 

 

växa del 8: reflexiv helikopterfrossa - Σ

Nu så kan skolorna få riktig(?) konst så eleverna kan frottera sig med rätt sorts finkultur , bara för skolan att ansöka om ett eget exemplar, pappa staten har bestämt! (här kan du läsa artikeln om det.)

Åter till projektet: Så kort tid kvar att nå delslut. Jag har legat i ubåtsläge och fokuserat på genomförandet. Nu är det dags att snabbt inta  helikopterläge. Se helheten, lite von oben. Rensa, sålla, gör om, gör rätt. Och så ladda för en sista slutspurt i ubåtsläge. Funderar över allt jobb som inte syns, allt som görs i det fördolda, alla de beslut som genererar en insats, ett/två/tre tankeutbrott och ofta också flertals timmars arbete men som ändå utmynnar i intet i "slutversionen".  "Va bidde det då då?" fladdrar förbi i medvetandet  -"Det bidde en vante..." eller ja, nästan ingenting. För nu gnager känslan om att jag gjort för många varv i skolästen, och jag antar att den mentala saxen MÅSTE fram igen.

Samtidigt börjar tankarna skena iväg. Till "Bilden som reflektionsyta"(ur Bild och samhälle Aspers, Fuehrer, Sverrisson) och så undrar jag när nästa nationella utvärdering av grundskolan kommer göras, kommer något ha ändrats sedan NU03( se Skolverket). Hjälp!Det fladdrar i orkanstyrka. Vad innebär detta för mig? Kommunikation. Filmen som reflektionsyta... vad vill jag förmedla kontra hur tas det emot? Hur kommer NI att uppfatta filmen? Det känns läskigt, men samtidigt är det ingenting gentemot tankarna kring lärarskapet: Vad vill jag förmedla kontra vad förmedlar jag? Hur kommer de uppfatta andemeningen? Kommer kommunikationen falla väl ut? Kommer de att uppleva och förstå relevansen, vikten och digniteten? Och vem är jag att tro att jag kan göra det? Och så undrar jag var processen är i kursplanen för bild i Lgr11. Finner den ej. Fast den faller kanske under metodikansats och då ska den inte in. Eller?

Klaustrofobi välkommen, återgå till ubåtsläge Det är dags att gå in i garderoben.

das Boot

  

en liten blänkare

i måndags gjorde vi klart vårt lilla lektionsupplägg och grupparbete, den publicerades här.

växa del 7: overflow tarvar arbetsro - Σ

Varför känns det som om det är mycket annat skolarbete som också skall klämmas in samtidigt som processen borde få ha sin gilla gång? Veckans arkivreferens är Lars Lerins permanenta utställning på Sandgrund i Karlstad:

 

Han får också bli en framtida inspirationskälla med sitt akvarellmålande. Imponerande volym han har klämt in/ur/fram i sina målningar. Storleken på de flesta av hans akvareller tarvar en rejäl vägg!

Vad gäller det egna projektet så tarvar det inte speciellt mycket utrymme. Tänk så mycket input för så lite output. Tankarna surrar fortfarande kring skillnader. I veckan läste vi att "[d]et enklaste sättet att markera skillnad är genom att upprätta dikotomerier".

Så jag suger på       D I K O T O M I

Funderar allvarligt på att bryta riktningen på flödet, på processen. Nu tarvas arbetsro.

 

växa del 6: trigger - landa i mitt skoställ!

söker rörelse, flytet...

Söker skillnader, i utvecklingen, i kostymbytet. Söker efter triggern. Idéerna är många där de fladdrar förbi på insidan av ögonlocken om nätterna, på bussen, vid middagsbordet. Hur få dem att landa, att parkera i mitt skoställ, att materialiseras?

Måste börja leta skillnader i färg och i textur. Tillika skillnader i ljudbild. Hur ska de elementen inkorporeras in i animeringen?

                                    Söker ett uttryck  som förmår återge variation.

växa del 5: referenser & skillnader.

Referenser 2 nya & en gammal

 

 



Och där i läxläsandet, mitt i kapitlet om makt och seende så står det att

"[v]ärlden ska inte betraktas som identiteter som ting i förhållande till sig själva, utan som skillnader. Det som kännetecknar en viss epok är just skillnader och avgränsningar ..."
(s. 81 i Det kreativa ögat)

Slitaget, förändringen och utvecklingen skall beskrivas med SKILLNADER!

 

växa del 4: slitage? - Σ

Funderingarna går varma kring "att växa ur sin kostym". Det känns som om tanken fastnar i det för uppenbara och då hörs HDK-spökena hoa: släpp det och gå vidare!!! Tankarna går till uttrycket, till orden och hur dessa skall tolkas. Men idéerna förblir övertydliga och alltför uppenbara och för inte med sig det som eftersökes. Men vad är det som ännu inte funnits? Hur ska det hittas? Det är mycket oregelbundna tankar och många funderingar som snurrar just kring dessa olika uttryck och hur de ska ges form. Det känns som processen har kört fast och då händer där något. För som den strukturellt irrationella tingest hjärnan nu är så dyker följande upp (beskyller arkivletandet för denna episod!):
    
Ung utbytesstudent på grillparty i USA. Äldre man på 23(?!) ler på det vis som bara extremt självklara män ler och säger:
- Hey girl, haven't seen ya' here before. Stammande inleds ett samtal som snabbt svänger i oönskad riktning varpå tjejen indignerat utbrister:
- I think I am to Young for you Mister! varpå han glatt svarar:
- It´s not the years, it´s the milage baby!!!

Trots att samtalet har ett kvarts sekel på nacken så snurrar tanken kring hur detta "milage" syns, var syns de milen? Antal oljebyten? Är det antal gånger man blekt håret? Är det rynkorna? Antal kaffekoppar? Antal skilsmässor? Är det däckslitaget??? Hur skall man tolka ett däckslitage hos en människa? Är det spårdjupet på sulan??? Och så är cirkeln tillbaka till fötterna och alla dessa skodon!
Holy boots, sulans slitage, snedtrampet.
"Döm ingen förrän du gått en mil i dennes mockasiner."
och så dyker bilder på Hiawatha upp som ett barndomsspöke.

Här i däckdjup och slitage fastnar jag och börjar teckna.
Än så länge är teckningarna ca 500 st. Här är de först hundrafemtio sammanfogade. Ljudlösa mockasiner.

Än så länge.



 

växa del 3: smells like fredagsmys

 

växa del 2: inpiration

söker:    efter inspiration kring uttrycket "att växa ur sin kostym"
söker på förändring, utveckling, transformation, perioder...

finner:

Saad Masood

Janice Fundalinski

 

Art Wolfe

 

Silver Buckle, Shary Boyle

 

 

White Light, Shary Boyle

The Frog, Johannes Stötter, se även Youtubeklipp

 

växa del 1: sockiplast

Laddar telefon och kamera och letar efter synliga spår "out there". Måste dokumentera och arkivera. Bra att ha. Snabbscrollar det nya arkivet:

Konstaterar att allt växande inte sker på våren.
Konstaterar att visst växande händer plötsligt.
Konstaterar att något växande för med sig en negativ konnotation.
Växande av godo och växande av ondo. Är detta egenskaper att sortera på?

Måste leta mer. Texter? Musik? Arkivminnen sedan tidigare?

Om man utforskar spåret: "Holy Boots" och börjar så långt bak jag minns så ger flödet mig:

sockiplast

kinaskor

lejonskor

cykelskor

slamkrypare

stan smith

espandrillos

rebook high topp


cowboystövlar (all sorts!)

röda skinnskor

svarta skinnskor
.
.
.
.
Holy Boots



 

flödesschema och spruckna sömmar - Σ

 

Gruppen samlas och arkiven gås igenom. Flödesschemat ger oväntat mycket munväder från min sida. Det överväldigar mig att där fanns så mycket att prata om kring denna papperslapp. Behold and beware: Processen är stark ?!?!? Handledningen med lilla gruppen är bra. När fördämningen har öppnats så flödar det fritt, det forsar fram tankar kring form och formalitet, rätt och fel och vad som händer. Med all stimuli som kittlar från de andras processer så börjar det jäsa.

Sammanfattar veckan med hjälp av befintlig text och kompositionsförändring:

När gråsparvens förvridna nacke slog en lov i bokhyllan
så börjar det jäsa.
Tunnelseendet slår in och det är min skyldighet att dansa.
Barksprickor!

Nu börjar arbetet med att utforska
1. flöden
2. "att växa ur sin kostym"
 

i sökandet efter arkivet

när jag försöker finna en struktur för ett inre arkiv så börjar jag i foldrar- , mappar- , boxar-tänket och då kommer detta ut.

men det känns inte rätt. Inte ens den anarkistiska black-boxen med titthål. Måste blir mer schematisk...

Summa summarum: en oförklarlig hög med böcker.

 

Efter gårdagens gestaltningsintro gick jag ut från HDK och funderade på mittpunkt Vasa och hur det relaterar till mitt inre arkiv. Med P3 dokumentär som extern katalysator lyssnade jag inåt och kittlade mitt minne av brinnande spårvagnspår. Hur regnet föll, hur jag frös och hur blåljusen förvandlade trädkronorna till absurda kroppar som dansade en obehaglig dödsdans.

 

Tankarna vandrade vidare till alla fjädrar jag funnit, hur de på något sätt symboliserar frihet, storslagen flykt, höst och fallna drömmar. Vad gör fjädern med mig? Funderar vidare på vad för fjäderkonst det finns att tillgå, och hamnar i Chris Maynards skuggboxar. Skuggor. Fjädrar. Indianer. Avtryck. Duvans avtryck i mitt fönster. Gråsparvens förvridna nacke.  Återkommer till traumatiska händelser som drabbar andra men inte ändrade mig. Så egoistiskt. Vad ändrade då mig?

Text.

Text som drabbar. Text som griper tag. Därför slog jag en lov i bokhyllan och plockade små favoriter. Tittade en stund på boksamlingen. Förstummad. Varför denna konstellation? Varför valde hjärtat dem? Berättelser som levandegör. Texter som känns oövervinneliga men slutligen öppnar sig och blir ett med mig. Berättelser som synliggör delar av mig. Som ger andras åsikt syre. Då förstår jag. Då blir det ny riktning.    

 

 

Uppenbarligen var det det bombastiska, det storslagna som grep tag i mig. Dramatiken i texten.

 

"Ty han som på sitt samvete

bär fyra hundra mord,

och han, vars dystra hårdhet är

kring land och rike spord,

är hovets främste kavaljer

och skönheten behagsjukt ler

och trånande på hjälten ser

vid hans galanta ord"

                                 Claverhouse, G. Fröding

 

 

Tillika griper dramatiken tag i mig även idag och ändrar min riktning.

 

"mörka moln på himmelen syns skymta utanför

ja, denna politik som förs den söndrar och förstör

och det är min plikt -min skyldighet- att detta ändra på

jag tänker inte stå här och se på"

                                Stefan Andersson, ur Teaterkungen och låten "Revolution"

 

Yttre dramatik lämnas ofta därhän.