konfliktgestaltning 7.0: statussammanfattning as is

Vad:        En grund att stå på.

Hur:        Frigolit, fogskum, akryl, plastlera, papper.

Varför:   Det handlar om att bygga en grund (genomsyrad av erfarenhet) och att förse med verktyg (rustad för framtid). Gestaltningen handlar om balansgången mellan att grunda eller tvångsforma, som ett ständigt pågående projekt baserat på de bästa intentioner.

I processens början jagades jag av tidsfaktorn och hur ambitionerna vida överstiger verkligheten. Via serien nosas det på digital bildredigering och bildhantering, därifrån vidare till en kort stopmotion-exkursion.  Ofrivilligt flyttas fokus från tidsaspekten till föräldraskapets motstridiga uppgift. Och där börjar jag göra akvareller, massvis med illustrativa akvareller. För att få mer tryck i färgen byter jag till flytande tusch. När jag är mitt i det illustrerande hantverket händer mycket i min tankeprocess. Men uttrycket fastnar. Försöker kort brodera med ståltråd men det känns inte starkt & kraftfullt nog, utan övergår istället till att slå knopar och slår dem slutligen frustrerat i bordet, i golvet, i väggen. Hantverk som lärs ut från man till man, kvinna till kvinna, vuxen till barn. Erfarenheter och teorier.  Det delikat sköra mot det fjättrande. Här fastnar jag och under handledning blir det klart att konflikten jag utforskar är just grunden jag försöker bygga åt mina barn. Grunden mina föräldrar byggde åt mig. Grunden. Jag bygger med frigolit, fogskum, akryl, plastlera. Använder färg och papper. Inser att ambitionerna fortfarande överstiger verkligheten och undrar stilla om detta är ett luftslott?    

Det jag inledningsvis bestämde mig för skulle vara ett rent teoretiskt projekt visade sig vara ett utforskande av eget ”empiriskt insamlat” och upplevt material. Mina konstnärliga referenser blev nog därför mestadels tillbakablickar, nostalgiska och lättlästa. De samtida referenserna är däremot mer laddade, lite mer sammansatta i sin karaktär, precis som mina tankebanor är nu. Det blir uppenbart att jag gillar tydlighet och klarhet. To state the obvious (eller övertydlighet) = jag.  Troligtvis är det därför som illustrationer känns som de stryker mig medhårs, att de är min ”comfort zone”.  För egen del har jag mycket kvar att lära om att vara i ett gestaltande arbete och vill framför allt öva på att få in denna del av mig, d.v.s. tydligheten i mitt gestaltande. Däremot blir det erfarenheten av hur stort motstånd och stark oviljan kan vara mot att lämna det trygga som jag hoppas kunna ta med mig in i lärarrollen när det är dags att hjälpa framtida elever att själva våga lämna det trygga och få dem att lita på sina kreativa processer.

konfliktgestaltning 6.0: Plastic fantastic & kollektivets minne

Det är det kulturella och sociala sammanhang man lever i som fostrar och konstruerar individen och kollektivet. Men  istället för att titta på det kollektiva minnet (Halbwachs, Säljö mfl) och det stora perspektivet så har jag begränsat sammanhanget för konflikter, sociala sammanhang, förhoppningar och farhågor till kollektivet familjen. Genom att försöka bygga en grund till illbattingarna så har inte bara goda intentioner och framtidens förhoppningar en plats att bo, utan illbattingarna har en källa att gå till där släktens samlade erfarenheter finns att finna om så önskas.

Inser plötsligt att detta har varit en återkommande fråga för mig de senast åren. Kollektivt minne, kollektivt trauma, familjekonflikter; likartade ämnen tangerade även min C-uppsats om Toni Morrisons Beloved förra våren.

Processen, nulägesrapport: Det verkar bli en dröm i "plastic fantastic" !!! Efter ett intensivt forskande kring 2komponentplast & epoxi så laddar jag kanonen med frigolit, byggskum, akryl & plastlera.

pågående arbete

Att göra en grund att stå på. Men slås plötsligt av tanken: vad ska den grunden stå på? 


***

Inspirerande konstnär: Barbara Lindell, ett smakprov:

soulbird I

konfliktgestaltning 5.5: konflikthanteringen är grunden

Vilken handledning! Ibland händer det: himlen öppnar sig och där står sanningen.
Så med anledning av denna syn gör jag härmed en processnotering till själv:
ibland det känns som om man slår knut på sig själv, som om det var murbyggande och förmanande som var huvudämnet. Pyttsan heller! Från och med nu ska det negativa bort, koncentrationen vänds istället mot konfliktlösning. Dessa veckor har snurrat kring just detta: att intentionen som förälder är att bygga en god grund för avkomman att leva sitt liv på!
Upp och hoppa, murarloppa!!! Nu ska garaget inventeras.

På loppis hittades en bok från 1984 av Helga Henschen, den visar att kampen inte är ny! Tankar kring hållbar utveckling och jämställdhet var i ropet även då!

ur boken Uppviglingar av Helga Henschen

konfliktgestaltning 5.0: bryderier & rundgång

Förbjuden att illustrera, inte producera på det viset mer. Det går ju inte?! Jag landade på jorden igen och illustrerade i alla fall. I flytande tusch.Fy på mig! Det var ju förbjudet.

Framtidstrio 2 & 3

Därför funderar jag  mer på tanken kring kedjan och hur de är sammanlänkade. Kedjestygn som är sammanflätade i varandra. Ett fel gör att allt förstörs. Är det så det är? Om ens barn gör fel, då upplöses hela familjeträdet? Om en lärare gör fel förstörs hela skolgången? Nästan alla traditionella kvinnliga handarbeten är av sådan delikat natur; virkning, stickning, broderier. Bakandet likaså, en ingrediens felmätt och brödet riskerar att bli dödbakat. Så jag funderar vidare på att brodera mina ledord till min avkomma. Föra hantverk och visdom vidare så att säga. Broderar kedjestygn med ståltråd i papper. Det gick inte alls. Hastar vidare till tampar. Knoparnas konst. Det är också en länk till förr. Ett manligt hantverk som lärdes nedåt i generationerna. Kedjor. Tampar. Konnotationen blir genast fjättrande. Är det det jag gör med min avkomma? Sätter på dem fängsel som de sedan skall försöka bryta sig ur resten av livet?

slagna: knutna apnävar.

Prövar även att göra med ståltråd, men det förlorar definitivt sin charm.

Allt verkar landa i det förmanande, förmyndande. Överskuggande. Tanken finns där hela tiden: Formande, vad är det för form jag pressar ner dem i? Det går i rundgång: goda intentioner - tradition - frihet - valfrihet - skuggor - fängsel - inre hot -styrkor -svagheter ...

Med tanke på hur vi kastar våra skuggor & på den ekonomiska situation i Europa så hittade jag följande inspirationskälla

Krzysztof Wodiczko

konfliktgestaltning 4.0: Bönos

en vecka av ingenting

en vecka av frid
Slut.
För dem fortsätter den, konflikten.
Det är makthavarnas fel. Betalar du skatt?
Verkligheten är här. Med morgonkaffet.

konfliktgestaltning 3.0: sipprande

Stirrar mig blind på en tavla av Harri Juhvets som hänger på väggen. Den tangerar många funderingar som just nu ligger och jäser. Förr, innan jag ingick i det syster-och brödraskap som det innebär att vara förälder så var jag den andra delen, barnaskaran. Barnet som blivit älskat med och format utifrån de bästa intentioner. Eleven som aldrig upphör att förväntas göra, uppföra, prestera, vara, känna.  (Mot)villigt infärgad av mödernets ambitioner och önskningar, formad av tiden, skolan och omgivningen och av fädernets tidstypiska vardagsfrånvaro. Det är en tillhörighet jag fortfarande står kvar i.

Så tillkom tillhörigheten i föräldraskapet. Konflikterande tankar stiger genast upp till ytan därför att min inneboende rebell nästan försvann ut med den försteföddas fostervatten. Så skulle det ju inte bli, jag skulle ju stå för frihet, öppenhet och valfrihet. Är det okompatibla komponenter, rollerna & ambitionerna?  Nej självklart inte, men det är en lurig balansgång och frågan är vad är det för infärgning jag genomför? Var sipprar jag igenom och hur färgar det av sig på mina barn. Rinner jag över för mycket på dem? Släpper jag taget för ofta? Håller jag för hårt? Målar jag fan på väggen? Vad är det som gör oss till vad vi är? Arv. Miljö. Grupptillhörighet. Slump. Egenskaper. Egenheter. IQ. EQ.  På gott och ont, vad sipprade över då och hur sipprar det idag? Hur kommer jag färga in mina framtida adepter och elever?

Så jag väljer att måla kring konflikterna i föräldraskapet, i ansvarsskapet. Jag valde att måla i akvarell, för att använda en för mig outforskad teknik. Käner att akvarellerna blev för mjuka, effekten för liten, motiven för välordnade. Behöver mer tryck! Som i tusch och akryl. Håller ändå envist kvar i akvarell ytterligare en stund. Det blir en serie om 3 i akvarell:

Framtidstankar, framtidsplanering & middagsplanering. I akvarell.

Går sedan över till flytande tusch och mindre format, försöker nå större effekt. Försöker vara mer "ofin" och mer ocensurerad så som efterfrågades på handledningen men det är svårt att släppa sargen. Här kommer en serie om 3 i flytande tusch.

sipprar västvindar

Känner att det är här mitt konfliktutforskande ligger. I det medvetna och omedvetna sipprandet. Så jag gör en med mer cohonas i, fast kvinnliga. Även denna gjord i flytande tusch.

Östrogen.