konfliktgestaltning 2.0: ilskans tidevarv

Känner ett behov av att rensa. Rensa bort onödigheter, gammal balast, göra plats för luft och förändring. Men det går ju inte, jag har diverse dörrstoppar runt mig. Både egna och andras... Marita skrev "Konflikt leder ofta till någon sorts förändring...förändring skapar i sin tur konflikter??"  
Känner att jag börjar bli arg på ingentingandet. Det är så det känns, man kommer ingenstans, vilket står i stark kontrast till att man gör massvis men det känns som om ingenting händer. För uppenbarligen blir jag just så fasligt arg när växeln hoppar ur och slirar. Motorn dör. Tvärnit. Fullstop! Betongvägg. Frustration. Irritation. ARRGHTSGHGHGH!!! Vart skall detta ta vägen? I kursplanen står det att detta är målet 
5.  Mål 
Utifrån en vidgad kunskapssyn och ett vidgat språkbegrepp kommer studierna inom inriktningen att belysa hur estetiska läroprocesser utvecklas med hjälp av olika bildmässiga uttryck och visuella gestaltningar.


Tiden som källa till konflikt. Där har jag varit och harvat tankemässigt. Hur tiden inte vill räcka till i skolvärlden. Hur tiden inte vill räcka till privat. Hur tiden flyger fram ibland, hur den springer ifrån en. Som barn var tiden oändlig. Sommarloven tog aldrig slut, horisonten var längre bort än månen! Idag springer jag som ett jagat djur och städar bort julen, påsken, gör i ordning uteplatsen för sommarens grillfester och slår in julklappar och planerar julmiddagen samtidigt! Hur hände det? När blev tiden ett skenande tåg?! 
Samtidigt gör jag mer saker idag än någonsin tidigare, fast kanske inte så många självvalda aktiviteter, utan fler måsten. Jag är organiserad, effektiv och ordentlig. Duktig flicka. Förr var jag mer spontan, impulsiv och "fort&fel".  Det var mycket roligare att vara då. Fast mycket bättre att vara nu. Konflikten i självbilden av då och nu. Hur konventionell är man inte? Jag som trodde jag var radikal och nytänkande... fast det vill jag inte vara längre. Men öppen och nyfiken och klok. Som dessa 11-åringar:

   


Tänk om det faktiskt är så att jag nästa vecka argat av mig och kan börja på att bli konstruktiv? Ja! Det har ju uppenbarligen hänt förr!!! 

bäst före

handledningen var konstruktiv, produktivitetsfrämjande och ögonöppnande. Nyfikenheten matades med små munsbitar av vad som eventuellt komma skall från gruppen! Sen gick jag hem och kunde bara inte låta bli att tänka mer på det jag INTE skulle tänka på. Tänk vad härligt pubertalt; om någon ber en släppa en tanke, så biter den sig fast som en vagel i ögat. Därför skred jag till verket, med hjälp av penna, papper, scanner, Irfanview, Gimp, MovieMaker och ljudfil från Multimediabyrån.Utan fältstudier och empiriskt insamlade fakta, utforskades känslan kring bästföre-datumet.

 
Så! Nu kan jag släppa taget och gå vidare.

konfliktgestaltning 1.0

I den gestaltning skall vi ta vårt avstamp i vår serie så jag väljer att hugga undertiteln på min serie, för den har legat och gnagt i mitt sinne sen den sattes dit. Med andra ord, den är inte optimal. Underrubriken var: "Teori och praktik i konflikt". Rimligtvis finns där en exaktare titel, en titel som är mer rättvisande. Problematiken jag ständigt kretsar kring är ju varken född i de olika didaktiska teorierna eller de olika teoretiska arbetsmetoderna. Problematiken är heller inte född i verklighetens klassrum. Roten till det onda verkar  vara TIDEN. Här ligger konflikten. Sprängkraften. Det är tiden som är på kollisionskurs med teorierna som trycks ut ur universiteten, det är tiden som är på kollisionskurs med skolans av nöd ickeflexibla tidsplanering, läraroptimering och resursplanering. I den myllan gror tanken på en enrutasserie med två tåg på kollisionskurs. Det tar 5 minuter att skissa och dubbla tiden att färdigställa.

Parallellt med detta ligger en stilla önskan och gror. En önskan att utforska den digitala bildbearbetningen. Så jag börjar snoka runt lite och fastnar fullständigt i en Adobe-fantasi, som faller på eget pengagrepp. Så med en fingervisning från kurskamrat (tack!) och med instruktioner på tuben så spenderar jag ändlösa timmar i uppstartsfasen som ny Gimp-användande. (En ritplatta och en större skärm känns nästan som ett måste för att komma vidare.) Återigen upptäcker jag tiden som en riskfaktor. Den blir en för liten del i en alltför tilltagen ambition av att lära sig behärska något bättre.

Nedan presenterar jag TIME - COLLISION.
Jag utgick från min handritade ruta (linjeteckning), scannade in den, delade den i lager, och lekte med de mest basala funktionerna i gimp. Där finns mycket utvecklingspotential...men...voila'!!!

TIME - COLLISION

Vidare har jag rotat ännu mer bland mina minnens barndomsfrukostar och hamnar då osökt bland Arabias serviser : Paratiisi, Anemone, Valencia, deras årstallrikar. "med tryggheten i handen"