helikoptern och skrivandet, bloggandet rationaliseras bort

det hinns inte med att skriva här, när vi skall skriva där, i uppsatsen. Det lackar ju något frenetiskt mot jul och allt vad som kommer med det, gran, ungar, presenter, vila, pulkor (inte i år), grönkål, dåligt samvete, goda skratt, för mycket av mycket, för lite av det andra...

Vill med andra ord inte sitta här och ordblaja.
Skriver uppsats. Så jag sen kan fira jul.
Med behaglig puls och lagom tryck i kärlen...


.


Inspirationsbilder från Anthony Burrill:

 

 

 

 

 

helikoptern och skrivandet: att bli jordad

det känns som om man simmar runt i ett hav så stort att det inte går att överblicka, det kröker sig runt horisonten. Vill sluta trampa vatten och sätta handen ner i myllan, göra texten relevant för gestaltningen. Göra den enkel och rak och direkt. Men havet är stort och myllan är långt borta.
Har inte tid att gestalta. Bara Skriv, redigera och skriv! För att sedan koppla, omkoppla, återkoppla till teori och lärarroll...
Time is of the essence!

Orden kopplar till en annan affisch gjord i ett annat sammanhang:

 

helikoptern del 7: out there

 

1. ute på stan

2. på institutionerna

 

helikoptern del 6: dags att vidga monologen och bjuda upp till tänk.

Efter en handledning med abrupt slut så gick jag iväg till bibliotek och letade böcker och rapporter om demokrati & konst, lärarnas demokratiseringsuppdrag och bild, solidaritet, om att våga prata högt och allt annat som mer eller mindre berör uppgiften jag jobbar med.  Flera timmar spenderades på nätet där söktes utredningar och liknande hos diverse myndigheter som berör skolan. Litteraturbeställningarna är lagda och det blir en gedigen bunt med material att plöja för inspiration och referenser. Nu känns det som mitt fokus skiftat mot det skriftliga!

Men först måste mina affischer ut i världen! Ut i det offentliga. Det är ju ingen mening att föra en diskussion med sig själv, det kallas monolog. Så nu lyfter jag affischen ut så att fler kan börja tänka kring och om det jag tänker kring. I den bästa av världar kanske det blir gnistan som startar en diskussion för några andra? Så det förberedde jag för igår:
utskrifter, en QR-kod till en blogg som är en ny tillfällig blogg som förklarar för den nyfikne och bjuder in till kommentarer. Idag skall jag ut och sätta upp affischer! Beväpnad med tejp och häftklamrar...

helikoptern del 5: cirkulerar kring debatten

Arbetet fortskrider, visst är starkt influerat av propaganda från förr:

 

Det mesta är bara starkt färgat av den egna vargtimmens kranka blekhet:

helikoptern del 4: propagera mera!

Handledningstillfälle igår och återigen så hände något otippat.
Där och då satte ni fingret på...

Nu ska jag:

• utnyttja drivkraften i känslorna som skolpolitiken tvingar fram ur motvilligt stycke lärarstudent
• utnyttja det myckna tyckande som finns, ventilera och ta hand om det i gestaltningen

Tack alla för hjälpen igår!

Så istället för att lägga locket på så ger jag mig nu in i debatten "poster style":

Tanke till själv:
Bör teoretiskt "helikoptra över" läroplanskoderna, fräscha upp tankestatusen igen.
Kanske kolla upp demokratiska rättigheter vs skyldigheter?
Varför så obekväm med tanken att kanske bli alltför obekväm när man tycker?!?!??! Är det ett symptom på flathet? En rädsla för att måla in sig i ett hörn och inte ha alla valmöjligheter öppna? En rädsla att inte vara anställningsbar? Eller helt enkelt bara ett sätt att ha ryggen fri?

helikoptern, del 3: lektionsplanering - Σ

PROJEKTARBETE AFFISCH

Del 1: Förarbete.

Arbeta utifrån en specifik text.
1. Läs den snabbt; skriv ner tankar i en tankekarta.
2. Läs den noggrant, med fokus på ord och sök underliggande mening; skriv ner tankar i en tankekarta.
Som hjälp vid läsning: funder på vilka ord som fastnar, hur du förstår texten? Vilka bilder ser du i ditt "inre öga"? Vilka funderingar väcks? Vilken form & färg har det?

Del 2: Första utkast.
Gör en affisch för varje tankekarta. Gör dem snabbt, max en halvtimme per affisch.

Del 3: Läxa.

Inför nästa lektion: bekanta dig med affischer/posters FlippedClassRoomStyle

Del 4: Andra svängen.

Välj ett av dina utkast: Titta noggrant på din affisch och fundera på vad det är du vill säga. Får du fram det? Hur kan det bli ännu tydligare? Arbeta om ditt första utkast, prova olika text, prova färg och form, arbeta med andra ord med layout och disposition. Arbeta fram två nya affischer utifrån ditt första utkast. Ett förslag skall andas nutid, ett skall andas dåtid. Tips! Snegla på konsthistoria, och samtidskonst.  

Del 5: Vernissage.

Vi pratar om våra affischer utifrån vad vi ser och vad vi upplever. Går det att se vilka två som kommer från samma text? Vad kommunicerar affischerna? Hur kommunicerar affischerna? En öppen diskussion utifrån vad vi presenterar.

Del 6: Slutreflektion.

Samla ihop dina tankekartor, dina utkast och dina affischer. Skriv två, tre rader som sammanfattar den text du utgick ifrån. Skriv en kort sammanfattning om hur du gick till väga och var du hämtade din inspiration. Beskriv mer utförligt hur du tänker kring skillnader och likheter i dina två slutaffischer.

Förankring i LGR 11; Bild/Syfte:
·         Kommunicera med bilder för att uttrycka budskap
·         Skapa bilder med digitala och hantverksmässiga tekniker och verktyg samt med olika material
·         Undersöka och presentera olika ämnesområden med bilder, och
·         Analysera historiska och samtida bilders uttryck, innehåll och funktioner

******************************************************************************

 

******************************************************************************

 

så såg del av min första "reaktionskarta" ut:

 

 och så jobbar jag på affischen:

 

och ska nu söka olika uttryck, färger, material

helikoptern del2: läraren och politiken

I morse satt gårdagens debatt på Aktuellt kvar på näthinnan och i trumhinnan, för jag uppfattade att en minister satt och sa att alla  lärarkandidater som går/gick "gamla lärarprogrammet" är värdelösa, för vem som helst kunde komma in och ALLA kommer ut, hur odugliga och inkompetenta som helst. Jag tror att det finns många som blir förorättade och förolämpade av hans utspel ...Ja, det verkar som om vissa ger med ena handen och slår med den andra. Borde man kanske ge sig in i diskussionen? Eller kanske bara hålla hårt i sitt styrdokument så man har ryggen fri?
   Så dagens första affisch blev en liten reaktionskombo. Låt oss kalla den:

imunitet

 

helikoptern del1: läraren och styrdokumentet

började med att få igång görandet. Så det blev några posters, här är en:

Sneglar som sagt på POSTERN, eller AFFISCHEN, och då sneglar jag brett, allt från propaganda till reklam, dåtida och nutida. Utifrån A3-format. För snabbare nedslag jobbar jag i datorn, ingen penna på papper just nu.

Försöker göra mig kompis med kursplanen i BILD. Börjar inse att även om ord i form av prosa och poesi griper tag om hjärteroten så kräver styrdokument en större ansträngning för att göra till "min". Barriären, den känslomässiga, är hög, mätaren verkar per default inställd på "skeptisk". Det är konstigt att den står där mätaren, med tanke på att under utbildningens gång har valet fallit på att gång på gång återkomma till just LGR11. Kanske är det kontrollbehovet, ordningsbehovet i mig som saknar kopplingen till detta så viktiga dokument under utbildningen som gör att jag återkommer. Kanske är jag lite orättvis, då vi faktiskt berör dokumentet flera gånger under studietiden; MEN det känns allt annat än lättsmält, lättläst och lättolkat. Det är ett STYRDOKUMENT, det som ligger till grund för ALLT vi gör i skolan och det kräver sitt allvar.

LGR11 är för mig svårtolkat, då jag vid läsning av prosa förmodligen använder det känslomässiga registret för att ta in texten. LGR11 är inte läsbart med det känslomässiga registret och därför hamnar mätaren på "skeptisk", på teflonläge, svårt att absorbera... Det är här det blir spännande, för den rationella sidan bara måste kunna läroplanen, måste känna en trygghet i att känna den väl, göra den till "min". Detta för att motivera och förklara vad och varför vi gör som vi gör. För att kunna förklara ambitionen, att ha ryggen fri. Ja, det lät kanske inte så bra .. "att ha ryggen fri"... Kanske borde jag tänka 'att stå på stadig grund', vara 'väl förankrad med det professionella uppdrag som jag ombesörjer'.  Som lärare måste man kunna sin LGR11 för att kunna utföra det uppdrag man har. 
                           Sidospår: tänk så mycket tid jag har kunnat ägna åt att läsa in mig på LGR11, utifrån elevens identitetsskapande, utifrån förväntningar på den goda läraren och nu utifrån bildämnet & bildlärarrollen. Nästa gång de byter läroplan, var skall tiden tas ifrån då? Får vi alla tjänstledigt i en månad för att läsa in oss, finns där en panel att vända sig till med sina frågor???



 

ny kurs, ny ambition

 

idag drar sista kursen på utbildningen igång. Det har varit en heldag för att kickstarta igång denna sista urladdning. Här är den powerpointpresentation som förbereddes inför dagens lektion:

 up until now

 

växa del 10: summa summarum - Σ

vad: En animation om att växa ur sin kostym, eller snarare att villigt ändras och utvecklas.
hur: Massvis med handgjorda teckningar och en skanner. Gimp som mjukvara och MovieMaker för att kreera animationen.
varför: Jag behövde utforska milen (the milage), eller historien i skon, resan varje sko representerar i olika faser i en livscykel.

Starten gick i synen av barksprickor. Tanken fortsatte till utveckling och hur vi växer och utvecklas och ibland bara byter kostym. I kombination med visionen om "the holy boots" så fortsatte jag med en flödesexploration av det inre arkivet där  varje skos/kostyms representation analyserades och där jag sökte efter triggers, eller symboler för de olika faserna och förändringarna. Under projektet höll jag mig till ett arbetssätt, hur urbota långtråkigt det än blev att repetetivt upprepa samma arbetsmoment om och om igen. Det var ett sätt att djupdyka, våga stanna kvar i en process, även om den kändes stel och oinspirerande till slut. I det repetetiva så föddes utrymme för fritt tankeflöde. Med facit i hand är jag stolt över att jag förblev i ubåtsläge och slutförde arbetet. Inför nästa projekt tror jag att det behövs mer helikopterläge för att se mitt framtida landskap och lärarkostymen. Vad innebär den? Hur skall den formas så den passar?

MILAGE 5.0 Life in progress

 

Idag gjordes redovisningen av projektet so far, eller ja, slutredovisningen för denna delkurs.
Opponenterna hade flera bra synpunkter, bland annat att det känns lite hemligt i bloggen. Inser att det nog stämmer, då våra handledningstillfällen i grupp varit väldigt öppenspråkiga så finns det kompletterande materialet nog att hämta i de mötestillfällena. Vilket ju gör bloggen exkluderande, då inte alla går i samma grupp. Tar den pucken med mig till nästa projekt. Fick även inpass om dörrarnas stängning och öppning, vad finns där på andra sidan? Inkludering/exkludering. Lärarkostymen, personlig men inte privat. Jobbansökningar, en öppen handling, kanske att begära ut för att se vad skriver vi? Vad hugger de på?

Ja så "va´ bidde de´ då då?" ... det bidde ganska många nya spår att gå vidare med.
 

växa del 9,5: discofeeling, del 2

Locket lades inte på. Det blev fri lek i min sandlåda. Allt började när jag sökte efter ljud till animeringen. Ett gammalt örhänge från förr sparades men användes ej. Förrän nu, kunde inte låta den ligga, den behövdes ventileras. Alltså rumstrerade jag runt lite i animeringen och så blev det så där.

 

växa del 9: discofeeling

Så händer det att det att det flödar över, feelingen. Inspirationen blir oåterhållen, ofin och osmakligt högljudd. Det blir mycket av allt. Det rationella jag skriker: DÄMPA DIG!!!

Blommiga bootsen deklarerar tyst att det locket inte skall läggas på denna gryta och tillägger bestämt att det är DISKODAGS:

 

 

 

växa del 8: reflexiv helikopterfrossa - Σ

Nu så kan skolorna få riktig(?) konst så eleverna kan frottera sig med rätt sorts finkultur , bara för skolan att ansöka om ett eget exemplar, pappa staten har bestämt! (här kan du läsa artikeln om det.)

Åter till projektet: Så kort tid kvar att nå delslut. Jag har legat i ubåtsläge och fokuserat på genomförandet. Nu är det dags att snabbt inta  helikopterläge. Se helheten, lite von oben. Rensa, sålla, gör om, gör rätt. Och så ladda för en sista slutspurt i ubåtsläge. Funderar över allt jobb som inte syns, allt som görs i det fördolda, alla de beslut som genererar en insats, ett/två/tre tankeutbrott och ofta också flertals timmars arbete men som ändå utmynnar i intet i "slutversionen".  "Va bidde det då då?" fladdrar förbi i medvetandet  -"Det bidde en vante..." eller ja, nästan ingenting. För nu gnager känslan om att jag gjort för många varv i skolästen, och jag antar att den mentala saxen MÅSTE fram igen.

Samtidigt börjar tankarna skena iväg. Till "Bilden som reflektionsyta"(ur Bild och samhälle Aspers, Fuehrer, Sverrisson) och så undrar jag när nästa nationella utvärdering av grundskolan kommer göras, kommer något ha ändrats sedan NU03( se Skolverket). Hjälp!Det fladdrar i orkanstyrka. Vad innebär detta för mig? Kommunikation. Filmen som reflektionsyta... vad vill jag förmedla kontra hur tas det emot? Hur kommer NI att uppfatta filmen? Det känns läskigt, men samtidigt är det ingenting gentemot tankarna kring lärarskapet: Vad vill jag förmedla kontra vad förmedlar jag? Hur kommer de uppfatta andemeningen? Kommer kommunikationen falla väl ut? Kommer de att uppleva och förstå relevansen, vikten och digniteten? Och vem är jag att tro att jag kan göra det? Och så undrar jag var processen är i kursplanen för bild i Lgr11. Finner den ej. Fast den faller kanske under metodikansats och då ska den inte in. Eller?

Klaustrofobi välkommen, återgå till ubåtsläge Det är dags att gå in i garderoben.

das Boot

  

en liten blänkare

i måndags gjorde vi klart vårt lilla lektionsupplägg och grupparbete, den publicerades här.

växa del 7: overflow tarvar arbetsro - Σ

Varför känns det som om det är mycket annat skolarbete som också skall klämmas in samtidigt som processen borde få ha sin gilla gång? Veckans arkivreferens är Lars Lerins permanenta utställning på Sandgrund i Karlstad:

 

Han får också bli en framtida inspirationskälla med sitt akvarellmålande. Imponerande volym han har klämt in/ur/fram i sina målningar. Storleken på de flesta av hans akvareller tarvar en rejäl vägg!

Vad gäller det egna projektet så tarvar det inte speciellt mycket utrymme. Tänk så mycket input för så lite output. Tankarna surrar fortfarande kring skillnader. I veckan läste vi att "[d]et enklaste sättet att markera skillnad är genom att upprätta dikotomerier".

Så jag suger på       D I K O T O M I

Funderar allvarligt på att bryta riktningen på flödet, på processen. Nu tarvas arbetsro.

 

växa del 6: trigger - landa i mitt skoställ!

söker rörelse, flytet...

Söker skillnader, i utvecklingen, i kostymbytet. Söker efter triggern. Idéerna är många där de fladdrar förbi på insidan av ögonlocken om nätterna, på bussen, vid middagsbordet. Hur få dem att landa, att parkera i mitt skoställ, att materialiseras?

Måste börja leta skillnader i färg och i textur. Tillika skillnader i ljudbild. Hur ska de elementen inkorporeras in i animeringen?

                                    Söker ett uttryck  som förmår återge variation.

växa del 5: referenser & skillnader.

Referenser 2 nya & en gammal

 

 



Och där i läxläsandet, mitt i kapitlet om makt och seende så står det att

"[v]ärlden ska inte betraktas som identiteter som ting i förhållande till sig själva, utan som skillnader. Det som kännetecknar en viss epok är just skillnader och avgränsningar ..."
(s. 81 i Det kreativa ögat)

Slitaget, förändringen och utvecklingen skall beskrivas med SKILLNADER!

 

växa del 4: slitage? - Σ

Funderingarna går varma kring "att växa ur sin kostym". Det känns som om tanken fastnar i det för uppenbara och då hörs HDK-spökena hoa: släpp det och gå vidare!!! Tankarna går till uttrycket, till orden och hur dessa skall tolkas. Men idéerna förblir övertydliga och alltför uppenbara och för inte med sig det som eftersökes. Men vad är det som ännu inte funnits? Hur ska det hittas? Det är mycket oregelbundna tankar och många funderingar som snurrar just kring dessa olika uttryck och hur de ska ges form. Det känns som processen har kört fast och då händer där något. För som den strukturellt irrationella tingest hjärnan nu är så dyker följande upp (beskyller arkivletandet för denna episod!):
    
Ung utbytesstudent på grillparty i USA. Äldre man på 23(?!) ler på det vis som bara extremt självklara män ler och säger:
- Hey girl, haven't seen ya' here before. Stammande inleds ett samtal som snabbt svänger i oönskad riktning varpå tjejen indignerat utbrister:
- I think I am to Young for you Mister! varpå han glatt svarar:
- It´s not the years, it´s the milage baby!!!

Trots att samtalet har ett kvarts sekel på nacken så snurrar tanken kring hur detta "milage" syns, var syns de milen? Antal oljebyten? Är det antal gånger man blekt håret? Är det rynkorna? Antal kaffekoppar? Antal skilsmässor? Är det däckslitaget??? Hur skall man tolka ett däckslitage hos en människa? Är det spårdjupet på sulan??? Och så är cirkeln tillbaka till fötterna och alla dessa skodon!
Holy boots, sulans slitage, snedtrampet.
"Döm ingen förrän du gått en mil i dennes mockasiner."
och så dyker bilder på Hiawatha upp som ett barndomsspöke.

Här i däckdjup och slitage fastnar jag och börjar teckna.
Än så länge är teckningarna ca 500 st. Här är de först hundrafemtio sammanfogade. Ljudlösa mockasiner.

Än så länge.



 

växa del 3: smells like fredagsmys

 

växa del 2: inpiration

söker:    efter inspiration kring uttrycket "att växa ur sin kostym"
söker på förändring, utveckling, transformation, perioder...

finner:

Saad Masood

Janice Fundalinski

 

Art Wolfe

 

Silver Buckle, Shary Boyle

 

 

White Light, Shary Boyle

The Frog, Johannes Stötter, se även Youtubeklipp

 

växa del 1: sockiplast

Laddar telefon och kamera och letar efter synliga spår "out there". Måste dokumentera och arkivera. Bra att ha. Snabbscrollar det nya arkivet:

Konstaterar att allt växande inte sker på våren.
Konstaterar att visst växande händer plötsligt.
Konstaterar att något växande för med sig en negativ konnotation.
Växande av godo och växande av ondo. Är detta egenskaper att sortera på?

Måste leta mer. Texter? Musik? Arkivminnen sedan tidigare?

Om man utforskar spåret: "Holy Boots" och börjar så långt bak jag minns så ger flödet mig:

sockiplast

kinaskor

lejonskor

cykelskor

slamkrypare

stan smith

espandrillos

rebook high topp


cowboystövlar (all sorts!)

röda skinnskor

svarta skinnskor
.
.
.
.
Holy Boots



 

flödesschema och spruckna sömmar - Σ

 

Gruppen samlas och arkiven gås igenom. Flödesschemat ger oväntat mycket munväder från min sida. Det överväldigar mig att där fanns så mycket att prata om kring denna papperslapp. Behold and beware: Processen är stark ?!?!? Handledningen med lilla gruppen är bra. När fördämningen har öppnats så flödar det fritt, det forsar fram tankar kring form och formalitet, rätt och fel och vad som händer. Med all stimuli som kittlar från de andras processer så börjar det jäsa.

Sammanfattar veckan med hjälp av befintlig text och kompositionsförändring:

När gråsparvens förvridna nacke slog en lov i bokhyllan
så börjar det jäsa.
Tunnelseendet slår in och det är min skyldighet att dansa.
Barksprickor!

Nu börjar arbetet med att utforska
1. flöden
2. "att växa ur sin kostym"
 

i sökandet efter arkivet

när jag försöker finna en struktur för ett inre arkiv så börjar jag i foldrar- , mappar- , boxar-tänket och då kommer detta ut.

men det känns inte rätt. Inte ens den anarkistiska black-boxen med titthål. Måste blir mer schematisk...

Summa summarum: en oförklarlig hög med böcker.

 

Efter gårdagens gestaltningsintro gick jag ut från HDK och funderade på mittpunkt Vasa och hur det relaterar till mitt inre arkiv. Med P3 dokumentär som extern katalysator lyssnade jag inåt och kittlade mitt minne av brinnande spårvagnspår. Hur regnet föll, hur jag frös och hur blåljusen förvandlade trädkronorna till absurda kroppar som dansade en obehaglig dödsdans.

 

Tankarna vandrade vidare till alla fjädrar jag funnit, hur de på något sätt symboliserar frihet, storslagen flykt, höst och fallna drömmar. Vad gör fjädern med mig? Funderar vidare på vad för fjäderkonst det finns att tillgå, och hamnar i Chris Maynards skuggboxar. Skuggor. Fjädrar. Indianer. Avtryck. Duvans avtryck i mitt fönster. Gråsparvens förvridna nacke.  Återkommer till traumatiska händelser som drabbar andra men inte ändrade mig. Så egoistiskt. Vad ändrade då mig?

Text.

Text som drabbar. Text som griper tag. Därför slog jag en lov i bokhyllan och plockade små favoriter. Tittade en stund på boksamlingen. Förstummad. Varför denna konstellation? Varför valde hjärtat dem? Berättelser som levandegör. Texter som känns oövervinneliga men slutligen öppnar sig och blir ett med mig. Berättelser som synliggör delar av mig. Som ger andras åsikt syre. Då förstår jag. Då blir det ny riktning.    

 

 

Uppenbarligen var det det bombastiska, det storslagna som grep tag i mig. Dramatiken i texten.

 

"Ty han som på sitt samvete

bär fyra hundra mord,

och han, vars dystra hårdhet är

kring land och rike spord,

är hovets främste kavaljer

och skönheten behagsjukt ler

och trånande på hjälten ser

vid hans galanta ord"

                                 Claverhouse, G. Fröding

 

 

Tillika griper dramatiken tag i mig även idag och ändrar min riktning.

 

"mörka moln på himmelen syns skymta utanför

ja, denna politik som förs den söndrar och förstör

och det är min plikt -min skyldighet- att detta ändra på

jag tänker inte stå här och se på"

                                Stefan Andersson, ur Teaterkungen och låten "Revolution"

 

Yttre dramatik lämnas ofta därhän.

exploderat i explorering

tittar ner på det jag samlat ihop, mina tankeanteckningar och in i det inre arkivet.

För att skapa fritt flöde skapas först STAU. Skognissel och solkatter på bussen. Löv; på träden på marken i håret. Fjäder med loppor. Den skrattande sprattelgubben, hur gjordes han? Tigerdräkten går igen, dekonstruerad. Väntan. Mission: utforska genom linsen. Med näsan. Med örat. Och återigen mer fjädrar. Mitt i det fanns väntan, mitt i detta finns paniken.
Tunnelseendet slår in och jag ser träd. Bark. Rötter. Barksprickor. 

tillflätad och beskodd



holy boots

Älskade kängor. De är en token på hur förnuftet kan besegra köttet och mammon. När beslutet att besegra nikotinets tvingande piska togs så ställdes siktet in på drömskorna. De köptes som belöning efter ett halvt år som rökfri. Dessutom kängor som inte hade kunnat bäras i förra yrket, skor som flirtar med min estetiska sida, som markerar min nutid, min framtid och tar avstamp i min dåtid. Skor som jag burit hela mitt nya liv.
Med och utan blixt, i och utan naturligt ljus, på pidestal, i gräset. Nära inpå, uppifrån, underifrån, slängda, uppställda, bakifrån, med fötter i och i rörelse.Ibland händer det att en uppgift förefaller övermäktig, ja, i alla fall när man snurrat bort sig i inställningarna på kameran och inte hittar tillbaka... Det valda fotot är taget i naturligt motljus, med blyfönster som fond. Något förlängd slutartid gav ljuset lov att ta plats och (kalla mig gärna jävig men) skorna förefaller mig nästintill sakrala. En liten beskäring hade ju inte suttit fel.

kvällsflätan

Rutiner. För att skapa nattro har flocken för vana att hjälpa varandra inför natten.

Här fick flickorna tålmodigt underkasta sig olika ljussättningar, olika placeringar. Om och om tog vi foton med olika slutartider. Men suddigheten och det otillräckliga ljuset var problematiskt.  Detta foto är taget med indirekt ljus underifrån, kort slutartid och lite större bländare.
 

Warning by JJ

Jag stannar enligt föreskrift upp och pausar. Pausar på trottoaren och blir därmed betutad av fyrhjuling. I långsamt mak går jag fram och tillbaka, fram och tillbaka.

 

För att slippa följa deras tempo vänder jag blicken bort, upp, ner, åt sidan. Väljer mindre motstånd och går längs staketen. Då dyker Jenny Joseph (1961) upp:

When I am an old woman I shall wear purple
With a red hat which doesn't go, and doesn't suit me.
And I shall spend my pension on brandy and summer gloves
And satin sandals, and say we've no money for butter.
I shall sit down on the pavement when I'm tired
And gobble up samples in shops and press alarm bells
And run my stick along the public railings
And make up for the sobriety of my youth.
I shall go out in my slippers in the rain
And pick flowers in other people's gardens
And learn to spit.

You can wear terrible shirts and grow more fat
And eat three pounds of sausages at a go
Or only bread and pickle for a week
And hoard pens and pencils and beermats and things in boxes.

But now we must have clothes that keep us dry
And pay our rent and not swear in the street
And set a good example for the Children.
We must have friends to dinner and read the papers.

But maybe I ought to practice a little now?
So people who know me are not too shocked and surprised
When suddenly I am old, and start to wear purple.



Purple is my name

 

with a bang!

Idag var det åter dags, konstaterar att man är tillbaka till för en sista avslutande termin.
Sen börjar allvaret igen. Back to business.