växa del 4: slitage? - Σ

Funderingarna går varma kring "att växa ur sin kostym". Det känns som om tanken fastnar i det för uppenbara och då hörs HDK-spökena hoa: släpp det och gå vidare!!! Tankarna går till uttrycket, till orden och hur dessa skall tolkas. Men idéerna förblir övertydliga och alltför uppenbara och för inte med sig det som eftersökes. Men vad är det som ännu inte funnits? Hur ska det hittas? Det är mycket oregelbundna tankar och många funderingar som snurrar just kring dessa olika uttryck och hur de ska ges form. Det känns som processen har kört fast och då händer där något. För som den strukturellt irrationella tingest hjärnan nu är så dyker följande upp (beskyller arkivletandet för denna episod!):
    
Ung utbytesstudent på grillparty i USA. Äldre man på 23(?!) ler på det vis som bara extremt självklara män ler och säger:
- Hey girl, haven't seen ya' here before. Stammande inleds ett samtal som snabbt svänger i oönskad riktning varpå tjejen indignerat utbrister:
- I think I am to Young for you Mister! varpå han glatt svarar:
- It´s not the years, it´s the milage baby!!!

Trots att samtalet har ett kvarts sekel på nacken så snurrar tanken kring hur detta "milage" syns, var syns de milen? Antal oljebyten? Är det antal gånger man blekt håret? Är det rynkorna? Antal kaffekoppar? Antal skilsmässor? Är det däckslitaget??? Hur skall man tolka ett däckslitage hos en människa? Är det spårdjupet på sulan??? Och så är cirkeln tillbaka till fötterna och alla dessa skodon!
Holy boots, sulans slitage, snedtrampet.
"Döm ingen förrän du gått en mil i dennes mockasiner."
och så dyker bilder på Hiawatha upp som ett barndomsspöke.

Här i däckdjup och slitage fastnar jag och börjar teckna.
Än så länge är teckningarna ca 500 st. Här är de först hundrafemtio sammanfogade. Ljudlösa mockasiner.

Än så länge.